Hela helgen har vi packat flyttlådor...släpat, stånkat och kånkat. Jonas i källarem och jag och Julia här uppe. Jonas fick order om att rensa våra verktygs och målarlådor i klädkammaren och jag har tagit på mig att packa det mesta annat, då herr Olsson inte vet hur man packar glas mm och jag har fått rädda saker och numera är han bannlyst från glas/porslin och ömtålighets-packning. Ibland undrar jag om han någonsin hjälpt til hemma som barn..
När jag står och packat låda efter låda med porslin, som till slut både är trist men samtidit lite roligt. Det ger så många flaschback till barndomen hemma i huset i Korskrog. Jag slår in varje glas omsogsfullt och som jag minns att dom gjorde i ost och köttdisken i Borensberg.
Mamma och jag brukade åka och handla på Vivo och Konsum där.
- Vad får det lov att vara? Mamma köpte alltid prickig korv över disk.
- 200 gram Norrboda tack. Sa hon.
Man fick alltid smaka en skiva av han bakom disken. Samma med osten.
- En Port Salut tack.
Och så slog dom in den så fnt.
På med Norrbodan. Vika in i botten, sen vek man och så till slut, ihop med överkanten och så på med klisterlappen.
Dom blev så fina. Jag var alltid helt fachinerad av hur fina paketen var.
Det slår mig når jag packar in glas och tallrikar. Lägger dom försiktigt i alla flyttlådor.
Jag packar dom fint, ett i varje stort tidningsark.
Allt som saknas är en klisterlapp med priset på varan.
- Vad får det lov att vara?
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar