Så idag skulle vi verkligen ut och leka i den meterhöga snön. Först skulle vi bara invänta soff-folket för att bli av med bäddsoffan så den nya kan bäras upp.
Till Julias stora lycka kunde vi under säkert fem minuter stå och beundra det fina råddjur som stod så fint och stort precis vid vår infart. Det liksom bara stod där och tittade och Julia sken som solen utanför och strax därefter kom det flera popp-popp som hon ihärdigt sa. Sen skulle vi kolla popp-popp i parti och minut.
(popp-popp=pippi)
Min lilla eskimo kom till slut ut fast då hade solen gått i moln och snön började dala ned, och ledsen var hon sen hon stupade utanför dörren...
Det kändes lite kittligt när flingorna hamnade i ansiktet.
Men så hittade hon ett roligt liten hål i den stora snövallen på infarten.
Där kunde man ju gräva..
Och då försvann armarna..
Men då blev man ju alldeles snöig, det var roligt!
Men ni kan aldrig ana vad man blir trött av att gräva, så jag fick vila lite.
När vi kom in var jag jättetrött men jag får inte sova så sent för mamma för då somnar jag inte på kvällen när jag ska. Så vi satte oss och myste framför den nya filmen mamma köpt med Teletubbies. Det var roligt! Att se på tv tillhör inte vanligheterna, mamma gillar inte det, att jag tittar men ihop går det bra, någongång ibland.
Här myser vi, min mamma och jag.
Kram Julia och mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar