måndag 20 september 2010

Återträff 2010

Oj så roligt det var!
Och dom flesta var sig lika (utom undertecknad som låtit den stora pudelfrissen försvinna åt sitt öde)

Vi träffades alla hemma hos Henrik för prat och lite vin i tre timmar, och jag tror att vi alla hade kunnat tänka oss att skippa Stadt och festen och fortsätta umgås där. Vi var elva stycken, på en klass på 26, senare visade det sig att totalt på hela festen, på 8 klasser var det 48 som kom så vi hade bra närvaro :-)

Det som berörde, och upprörde mest, var att Jonas, en kille vi faktikst inte varit särskilt snälla mot, inte mobbing med glåpord och slag, det hade nog varit värre på mellanstadiet, och jag kom till klassen i åttan, men utfrysning och att vi helt enkelt struntande i honom, vi såg honom inte, eller ville inte se. Jag vet inte vilket som är värst.
Men han hade, trots enorm ångest och ängslan tagit sig upp, från Vetlanda och berättade sin fasansfulla historia som knäckte dom flesta av oss tror jag.
En människa ska inte behöva gå igenom det som han och hans syskon fick....

Väl på Stadt serverades det fördrink och fantastiskt god middag med så god mat att hade inte magit tagit stopp, eller riskerat att byxorna skulle spricka så hade jag ätit än.
Det roligaste var, faktikst, att ingen i vår klass "försvann" och hade fokus på sprit och nattklubben utan även efter middagen så satt vi kvar vid bordet och PRATADE och skrattade och hade så himla trevligt.
Alla verkade vara där av samma orsak, att ha Återträff med varandra och få veta så mycket som möjligt om varandra, om våra familjer och livet i stort och alla (dom flesta) var väldigt öppna och det kräver ju mod utan dess like.

Linda, Jag, Benny, Henrik, Joachim och Jonas (joachim också han med en fasansfull historia som vi klassen inte hade en susning om, trots att det hände då, och är inte det lärarnas skyldighet att upplysa om? Blir förbannad!) stannade tills vi visste att alla hade skjuts hem.

Hem till Lindas brors lägenhet, prata prata prata och sen släcka och SOVMORGON.
Men tror ni inte att man vaknar kl 7 ändå.....
Men långfrukost vid halv tio och när klockan var halv ett hade vi fortfarande inte lämnat frukostbordet :-)

Innan hemåkning mot Lundsbrunn och Lerum ville Linda bjuda mig på cafe och vi hittade ett söndagsöppet Garströms nästan vid torget, ett fantastiskt fint gammalt cafe med en gammal hederlig cafe disk, ojojoj så goda kakor och en stor stor kristallkrona i taket.
Det är inga svårigheter att prata bort flera timmar ihop med Linda och hade vi inte båda haft väntande familjer och jag lång resväg så hade vi suttit och pratat ännu.

Jag är jätteglad att jag åkte på festen och glad att alla hade samma "fokus", att vi i klassen skulle umgås och nu har vi sagt att till sommaren så SKA vi ses för grill och knytkalas med allas familjer och jag ska baskäme se till att det blir gjort.

Tack Linda för en härlig helg ihop och till Jonas, som trots att Julia var supersjuk här hemma inte stressade hem mig när jag ringde och drog på tiden ytterligare.
Kram, Maja



Henrik, kvällens värd.


Benny, såååååå lik min storebror både till utseende och sätt.


Jonas, Maria och Joachim, alla hade gått igenom så ofantligt mycket.


Glad Linda.


Benny och Anna, som ska föda om 7 veckor.
Ja inte Benny då såklart :-)


Joachim.


Jonas, är glad att han struntande i ångesten och kom. Jag tror att vi var flera som kände så.


Magnus, tre barnsfar!! :-) Startade tidigt då den äldsta är 11.


Moi...


Maria, som inte följde med på festen men som kom före vilket var hur roligt som helst.


Mårten, en glad försäljare :-) Inte heller han kom med på festen pga faderns 65 års fest, dum dag att lägga den på tyckte vi :-)


Anna, andra barnet i magen.


Sabina.


Jonas Maria och Joachim igen.


Jag lovar att det jag har i glaset var ett GOTT vitt alkoholfritt vin.




Oki, här är klockan halv ett, vill bara påpeka det :-)
Anna Linda och jag.


Jag och min bättre hälft :-)


Dagen efter, snyggo :-)


Linda Dagen efter, snyggo II.


Den fantastiska kristallkronan på det mysiga cafet vi var på, hade vi haft högre i tak här hemma hade jag gärna haft en likadan.


Vi fick en man att ta ett kort...nåja, vi vet ju att det är vi och att vi var där..

Stor kram, Maja

Ps, dom flesta korten är knyckta ifrån Linda då min kamera trilskas och tar dåliga foton.

Inga kommentarer: