onsdag 9 februari 2011

Bra skrivet!

Fick tips om en blogg av finaste vännen Linda, pedagog i Förskolan.
Hon som skriver bloggen är också pedagog.
Som alla vet är jag ingen fantast av att mina barn ska gå på dagis, speciellt inte om jag ändå är hemma. Och speciellt inte om jag är hemma med barn nummer två.
Rutiner, värderingar och trygghet ska skapas i hemmet, inte av förskolan!
Den här artikeln får säkert lika många "hatare" som "älskare", men oftast blir ju folk bara arga för att man träffar en ömmande tå...
Ps, observera att det är pedagoger som skrivit artikeln, inte jag....fast jag håller med!

http://mariaslekrum.bloggplatsen.se/2011/02/06/4547317-foraldrar-ar-lata/

/Maja

3 kommentarer:

Milla sa...

Maja, jag håller med dig helt och hållet när det gäller dagis, varför lämna bort ett av sina barn när man har förmånen att vara hemma med båda? Vi kommer ju oxå få ett syskon till vår lilla Alicia i juni och hon hinner inte börja dagis innan. Och jag tänker inte skola in Alicia på dagis när jag ändå är hemma, det känns helt befängt. Men det känns som om jag är ensam i världen om den uppfattningen...tills nu :)
//Camilla (Jonas gamla AE-kursare)

Jenny sa...

Jag vet att ni tycker att vi föräldrar med barn på dagis är lata men det kanske finns en mellanväg som faktiskt är väldigt bra för alla? Vi har rätt till 30 timmar men jag har Molly (som är 2,5) där ungefär 20 timmar. Vi tar sovmorgon, stressar aldrig, äter frukost i lugn och ro, tar en promenad till dagis där hon har sina kompisar och får göra massa roliga saker. Är vi sjuka får hon vara hemma, går det epidemier på förskolan så håller vi henne hemma lite extra. Jag tycker inte det är jobbigt att ha henne hemma, men kan njuta mer av lillebror ett par stressfria timmar varje dag. Dessutom känns det bra att hon redan är inkörd i förskolan, sen om ett år när lillebror ska börja så kan hon vara hans trygghet och vi vet och känner alla pedagoger. SÅ det kanske finns fördelar med dagis också? Jag var väldigt negativt inställd till dagis när Molly började men har fått omvärdera allt då jag såg vilket fantastiskt ställe det KAN vara om man hittar rätt ;)

Jennypenny sa...

Det är inte en ömmande tå, men jag ville ge min/våran syn på saken.

Jag ser inte mig och Erik som lata föräldrar för att Edwin nu ska börja på förskolan 15 timmar i veckan. Självklart skapar vi rutiner, värderingar och trygghet i hemmet. Men vi känner våran son bäst, han skulle må bra av att vara en stund på förskolan. Det handlar om 15 timmar i veckan av veckans 168 timmar. Det säger ju sig själv att det är vi som har huvudansvaret för hans uppfostran. Men varför är det fel att han ska få lära sig av andra vuxna och se hur andra barn gör. Edwin behöver träffa kompisar, Och ja, det finns öppna förskolan och vi är ofta där. Nackdelen med Öppna förskolan är att det är så många barn och så många olika barn.. det kommer nya barn hela tiden. Är det inte då bättre att han får träffa samma kompisar på förskolan. Edwin har varit hemma nu i 2,5 år och jag har älskat varje sekund. Men gör det mig till en sämre mamma nu för att han ska få börja på dagis? Vi har varit och hälsat på på dagis och det var fantastiska fröknar där. Man såg att dom brann för sitt yrke och dom hade tid för varje barn. Hittar man rätt förskola så är det väl toppen.
Det handlar inte om att jag inte orkar med Edwin nu när Wilmer kommit. Wilmer är redan snart 1 år och vi har haft underbara mysiga dagar tillsammans sen han kom till våran familj. Men Edwin är i en hiskelig trots period just nu och vi ser det som något bra för hans skull att få lära sig vett och etikett av andra vuxna och andra barn. det är inte alltid barn gör som sina föräldrar säger.

vi kommer naturligtvis inte stressa iväg till förskolan och han kommer inte få gå dit snuvig eller om andra barn är sjuka där. Men vi tycker att det känns skönt att Edwin blir så där lite lagom inslussad på dagis nu, han kommer ju att å gå där sen när lillebror också ska börja på förskolan och lillebror kommer förhoppningsvis inte börja förens efter sin två års dag. men det känns skönt att vi då redan känner till fröknar och dagis. Vi ser inte förskolan som en ersättning för hemmet. Och vi ser det inte som att vi har RÄTT till 15 timmar och skulle Edwin mot förmodan vara ledsen eller tycka att det är hemskt på förskolan så skulle han ju få komma med hem. Vi bor 2 minuter därifrån.

Så.. det är lite av våran syn på det hela.
Kände att jag var tvungen att skriva det)
Kram J