Alice Namngivningsceremoni

Dagens Huvudperson.

Så har Alice fått sina namn.

Alice Marija.

Det blev en fin och härlig ceremini och fest för 45 gäster, alla familjer och nära kära vänner.

Fina fantastiska Julia.

Som under dom två dagar vi slitit i lokalen varit helt fantastiskt tålmodig.

Våra fina tjejer.

Vi hade hyrt PRO's lokal Villa Ågården och det är inget jag rekomenderar någon annan så här i efterhand.

Tjejerna blev så fina i sina vita kläder.

Båda hade exakt likadana klänningar med empire skärning och vidd och under det ett par ballongbyxor och vita skor. I håret var det diadem och Julia var sitt guldhjärta hon fick av sin fadder Line på sin namngivningsdag.

Julia kände sig jättefin och ville faktiskt inte ens ta av sig kläderna ens när hon "fick"...

Ute i entren spelade vi Astrid Lindgrens barnvisor som mingelmusik och där dansade Julia länge...

Sune Kronlid från Humanisterna genomförde den fina och enkla ceremonin.

Julia som varit så pigg och glad hela dagen blev dock jätteledsen och snuttig under akten och ville bara ha sin napp och bli buren.

Jonas läste en lite ändrad text av Peter Lemarc.

För Ett Barn.

Men han läste den för båda våra barn.

Jag som lider av sentimental inkontimens fällde faktiskt inte en enda tår, å andra sidan läste jag heller inte någon text utan kunde stå och koncentrerar mig på att inte gråta.

Alice fadder Linda läste en fin dikt.

Alice var som ett sken hela tiden.

Hon är så glad den där lilla lärkan.

- Undrar varför alla står och tittar på mig..?

- Ah nu heter du Alice!

Julia som grät tyst genom mestadelen utav cereminien.

Trött och nappig och nappen hade jag lagt på övervåningen och vi kunde inte be ngn gå och hämta den.

Till slut gick hon med på att låna Alice napp.

Stolt morbror och Fadder Markus.

Fadder Linda som läste en fin dikt för Alice.

Pustar ut...

En slocknad Stjärna.

Festen började kl 14 och med vissa förseningar var vi igång halv tre.

Då hade vi slitit sedan kl fem dagen innan.

Vi bjöd på välkomstbål som vi skålade i för att hälsa Alice välkommen.

När allt var klart öppnade vi upp dörrarna till salen där vi dukat upp två långbord och ordnade fram matne som bestod av en enkel buffe av Pasta Penne med soltorkade tomater, Majas falska Cevapper, Tzatsiki, brie, korv, grönsallad med cocktail tomater, feta och paprika och hembakat bröd i olika sorter.

När alla andra ätit fick jag också i mig lite mat men då skulle ju allt dukas ut och plockas av och kaffe och kaka skulle fram.

Jag hade jätte mycket hjälp i köket utav både familj och vänner (tack Maria!!) som dukade fram och plockade av så alla dom redan över energiska barnen som sprang omkring (13 barn totalt) och busade, klättrade, kröp, sprang, puttades, pussades och tjoade, kunde bli ännu mer sockerrusade.

Vi bjöd på små hallongrottor, drömmar, bevemyrs chokladsnitt och apelsinrutor, kanelbullar och självklart...

Varsin bakelse.

Chokladmuffins fylld med lemoncurd, toppad med en frosting gjort på vitchoklad, florsocker, smör och vanilj.

Dekorerad med hjärta jag tryckt ut i sugarpaste och liten pinne med dockvagn i rosa, likadan som på inbjudningskorten och så strössel, såklart rosa strössel.

Vi hade så mycket mat kvar trots att jag tyckte att vi inte överräknade men vi gav bort till dom som ville ha med sig hem och slängde massor, usch.

Vi har frysen full av kakor och bullar och färdiga bakelser nu...

När gästerna fikat klart höll Sune ett litet tal och vi gav honom en gåva som tack för att han gjorde ceremonin för oss och presentbordet skulle nu få avslöja sina innehåll.

Och trots lite huggsexa med lite mycket inblanding av många barn och inte då bara Julia, så gick det ganska bra och bara någon present gick sönder.

Alice fick så otroligt fina presenter utav allihopa som vi är jätte tacksamma och glada över och självklart är vi jätteglada över alla som tagit sig tid att komma för att fira denna dagen med oss.

Vi ville fira med familj och vänner och det fick vi.

Tänk att alla ville komma till Alice dag.

När alla var mätta och nöjda och trötta och åkte hem en efter en så började städandet, igen.

Och vi hade jättemycket hjälp av flera i familjen men jag måste verkligen säga att Dennis, barnens bonusmorfar, han slet, från att dom kom kl 11 tills vi låste dörrarna kl 20.

Han diskade och diskade och kokade kaffe och min mamma slet in i det sista.

Två trötta barn, varav den ena inte kom till ro någonstans för att somna en stund, Julia, då jag inte tänkt på att ta med stora vagnen och Alice som efter så många olika famnar på dagen bara ville ligga nära i min.

Så hade jag och Jonas varit ensamma om städning, disk och iordningställande efter 45 gäster så hade vi nog hållt på långt in på söndagens natt.

En fin Namngivningsdag är avklarad och det känns bra.

Att båda tjejerna fått sina dagar.

Att vi fått fira med vänner och familj och jag hoppas att alla som var där tyckte att det var värt att komma.

Dom flesta har nänligen flera timmars resväg för att komma till oss.

Det trista i allt är ju dock att som värdpar så ska man rodda.

Rodda med barn, mat, och se till att ingen tallrik är tom och barnens magar fulla.

Så jag hann inte sitta ner och prata med så många som jag skulle vilja.

Jag satt nog ner i fem minuter, jag vet att jag åt pasta...men glömde fika.

Om det var värt allt slit under flera veckor?

Det är det alltid.

Tack alla ni som kom och gjorde Alice dag extra fin.

Och tack för alla fina paket.

Stor kram.

Kärlek.

Maja

Ps, vi tog ca 150 foton och det var av skiftande kvalite och svårt att välja ut så jag valde att bara lägga ut på familjen och från ceremonien och inte på något annat eller några andra.

Vilka som var där kommer jag dokumentera i Alice gästbok som låg framme där några skrev så fina ord.

Jag skulle kunna skriva kilometerspalter om lokalens bristningar, om allt slit, hur mycket saker vi fick köra fram och tillbaka, dukar, ljusstakar, skålar, uppläggningsfat mm, sånt som inte fanns.

Hur mycket mat vi lagade och bord och stolar som bars och släpades och vilka som hjälpte till och allt annat som gjorde dagen till det den blev men det får räcka så här.

Vi är tacksamma, det får räcka.

Kram Maja

/Maja