Vet ni vad stora tjejen våran gjorde i lördags?!
Hon hängde upp sina nappar i Nappträdet Floda.
Stort, lite nerväst och pirrigt men hon hade själv satt i snören så att vi skulle kunna hänga upp dom.
Till våran hjälp med destinationen, det ligger verkligen mitt ute i skogen..Så hade vi mamma Therese, kompisen Robin och hans lillebror Pontus till hjälp.
Duktiga tjejen!
Det var nog skönt med en vän (julias egna ord) när man ska göra något så spännande som att säga hejdå till sina nappar man haft i fyra år.
(nåja, självklart är dom utbytta med jämna mellanrum)
- Kom Jobin, kom håjj mig i handen.
Mamma Maja och Alice, för dagen inte alls pigg, men utan feber, eftersom man inte kan ta sig med vagn upp till nappträdet fick vi snällt låna en sele utan Therese, där sov Alice hela tiden.
Springande glada barn i varma solen-
I en vacker skog översållad med vitsippor.
Men så plötsligt, högt där uppe på höjden stod det.
Ett träd, helt galet fullt av nappar som barn i flera år hängt dit.
Stort ögonblick...
Ta-da!
Eftersom vi parkerade vid en förskola därdom hade lekplats,. och man får leka på deras lekplatser (komunala, komunskatt, you know..)
Så passade vi på att spendera någon timma där tillsammans.
Robin, snällt moraliskt stöd, han har också hängt upp sina nappar.
Halvpigg Alice i selen..
Julia leker så otroligt bra med Robin, trots ett års ålderskillnad.
Men han har talet...tror det gör massor.
Han pratar jättebra.
Och så tycker Julia han är jäääääätttesöt.
När man varit så duktig och varit utan napp en vecka, utan bakslag, och när man tom lämnat bort dom för gott, då väntar såklart en Napp-present när man kommer hem.
Och i den låg något som julia TJATAT om i veckor, månader..
Magnetbokstäver.
Hon fick även en bok om Kråke och nytt sittunderlägg lagom till Knytte-Knopp.
Jag tycker hon är jätte duktig med "slutandet".
Hon frågar någongång om hon får hålla i Alice napp, och när vi körde från nappträdet var det första hon frågade efter:
- Kan ja få nappen...
- Men Julia, kommer du inte ihåg vadvi precis har gjort?
- Nää, vadå?
:-)
Hon blev lite ledsen där och då, när det nog gick upp för henne vad vi faktiskt hade gjort, men det gick över och för hennes skull är det benhårt.
Ingen napp.
Hon har ju ändå Pricken och Snutten.
När vi kom hem höll hon på länge med bokstäverna, är jätte duktig på bokstäverna och lär sig hela tiden mer.
Och ja, dom där bokstäverna är ju typ enda färgklicken i vårt kök.
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar