Sitter vid köksbordet och dricker morgonens tredje kopp kaffe.
Ryggen värker sen igår så jag tror jag blir galen men synen framför mig mildrar den något.
På golvet ligger mina fina tjejer, pyjamasklädda och på mage och studerar ett litet hål i parketten.
En liten reva som nog kommit till gör en väldig massa år sedan men det där hålet sätter igång Julias fantasi och hon berättar med lugn röst för Alice som lyssnar med stora ögon.
- här förstår du Alice här är hustomte-hålet. Här nere bor hustomtarna, fast vi ser dom inte, det gör man inte på dagen.
Dom är små, så här små, säger Julia och visar mellan tummen och pekfingret en millimeter stor glipa.
Dom kommer fram på kvällen men det är svårt att se så små förstår du.
Men dom är snälla såklart.
Så, kaffet smakar godare när man får en liten fantastisk berättelse till, och synen sv sina två skatter som ligger där med pannorna ihop och studerar ett litet hål, som är så mycket mer än bara ett litet hål i parketten...
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar