torsdag 22 november 2012

Att kunna visa vad man vill




 
Alice drar ut lådan där bla välling och russin och sånt smått finns.
Drar fram russin påsen och säger.
- Meja
- Vill du ha russin.
Kraftiga nickningar och så sätter hon fart mot lådan under ugnen där plastskålar förvaras, drar i lådan, som har klämstopp och pekar och låter att nu vill hon ha en skål.
När jag tagit fram en skål sätter hon sig utan tillsägelse på golvet, klappar i golvet att jag ska sätta mig, sträcker fram skålen och säger - Meja och pekar.
- Är det så att du vill ha russin där?
Jätte leende och nickningar.
Idag fick hon påfyllning tre gånger.
När hon tappade ut några på golvet kom hon springade där jag och Julia satt och läste och spelade spel vid bordet.
- Öh-öh, och så pekade hon på golvet och sin tomma skål.
- Har du tappat dom? Då får du plocka upp dom igen Alice.
Tillbaka till russinen och plocka upp dom i skålen, satte sig på golvet och åt upp resten, nöjd och belåten.
Hon sträckte fram skålen mot Julia och - Jijjia?
- Nej jag vill inte ha Alice, ät du...
:-)
Det är skönt när man förstår vad hon menar, och det är skönt att hon kan förmedla sig på sitt sätt.
Idag pekade hon ut vart man har alla sina ytterkläder på kroppen.
Jackan var roligast, då satte hon händerna med handflatorna med världens klatsch mot sidorna och drog upp och ner över magen.
Japp, jackan har man på överkroppen, check.
 
Smart mamma - Smarta barn :-)
/Maja

Inga kommentarer: