Juldagen hann vi knappt ur pyjamasarna och i klänningarna fören det knackade på dörren.
Där utanför stod älskade mamma och Dennis och lillebror.
Första julen på länge vi firat jul så nära jul, så att säga.
Barnen fick massor av paket och bordet dukades återigen för ett dingnade julbord som får klänningen att spänna men kroppen bli så där mjuk och belåten.
Julia tycker att vi äter alldeles för sällan vid det stora bordet, det är mysigt tycker hon.
När magarna fått godsaker och ljuset utanför blivit lite mörkare åkte familjen hem och vi hade firat jul nummer två utav tre.
Alice nya dockvagn trängs med nya trehjulingen som trängs med nya golvpianot som trängs med golvpussel och block och papper i mängd.
Barnen fick så mycket fint fint ritpapper att tom Van Gogh nog skulle bli en smula avund i sinnet.
Jag älskar julen...
Jag gör det...
Det blir sorg att ta ner alla vackra stjärnor och kasta ut granen.
Sorg.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar