Den kommer inte fram många gånger per år men när den gör det blir jag glad i hela kroppen.
Den fina lilla servisen med yttepytte handtag att hålla lilla koppen, på gränslandet mellan fin och ful, mellan trend och omodern.
men jag, jag tycker den är vacker.
Och perfekt för att avnjuta glögg i.
Årets Glöggmingel kom sig lite på kant.
Pga fel på datumen och fel på någons minne och sjukdomar med magbaciller, jobbfester och brutalt försenade tåg från Huvudstaden så sjönk gästlistan från arton till sju, om vi exkluderar barnen.
Men hellre några fina vänner att fira fredag med än inga alls som Julia skulle sagt.
Det bjöds på godsaker i överflöd.
Det går liksom inte att hejda sig...
Det går aldrig att hejda sig när man ska ställa till med fest.
Chokladbiskvier, dadlar, både naturella och inlindade i knaprig bacon.
Saffransbiskotti och pepparkaksvarianten av domsamma.
Tunnbrögsrullar med olika smaksättningar där min personliga favorit är skinka/pepparrot.
Pepparkaksgrisine med apelsinsmak var fantastikst gott tillsammans med ädeloströra (med creamfraiche) och fikonmarmelad
Pepparkaksmuffins med lingon och ädelosttopping med Philadelfiaost
Köpe-dumle, hemmagjorda bounty och snöbollar
Det är ett under att det fortfarande fanns några kvar.....
det är väldigt lätt att bara ta sig en liten kula framåt kvällskvisten.
Julias hemmabakta lussebullar
Glögg med både mer alkohol och mindre
Mördegskakor med franskkola och mörkchoklad som bara smälter i munnen att man lätt kan stoppa i sig tre, fyra, femton eller sju utan att skämmas
Alice somnade innan gästerna kom men Julia som väntat hela dagen på alla dom där gästerna hade blivit lovad att vara uppe lite längre och vara med på vuxenmys och glöggmingel.
men åh vad det var tråkigt med all väntan.
- Kommer dom inte snart nu då mamma?
Sen kom dom ju, med presenter och kyla utifrån i kläderna och med värme i själen och man blir så påmind om hur fint det är med vänner man fått och får.
Finaste Stina, en sån där himmelens go människa att man blir svag i knäna och som både är snygg och fin och rapp i käften...
Trots att hon blandar rödvin med cider och även testade varianten vin/must...
Och Vera, eller ja, det är ju bara jag som i alla år kallat henne det så för mig är hon Vera, som jag känt i 12 år och som bor nära men som jag träffar alldeles för sällan, och som fick lämna man och barn hemma
Och Julia som satte sig tillrätta intill Stina och åt den ena godsaken efter den andra och som aldrig kunde få nog och det var nog inte att det bara var gott, det var hela grejen, att hon fick vara uppe, vara med, vara med alla vuxna, vara med om det som händer trots att hon borde ligga och sova..
Och kompisen Adam var ju också med och godsakade sig, men som sedan gjorde tidig sorti tillsammans med familjen som bara bor några hus bort
Och mellan glögg och matsmältning och ännu mera frosseri hade Karin boktipset borta i hörnan
Elsa liten pepparkaksgumma nattsuddade
Och mamman i huset som annammat Diana Ross modell lock på sitt hårsvall och Julia tyckte att det var jääääättefint och jääättebra att jag också kan ha lockar och att jag här får bevis på att jag sitter aldrig still, inte ens när jag pratar och att händerna är till att gestikuleras med och att bli skarp på kort, det är svårt det, i ett nedsläckt rum.
När klockan passerat midnatt med någon timme hade sista vännen vinkats av och barnen sov gott och pappan i huset snart också.
En härlig fredag, tack för det!
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar