Idag vänner...
Vilken dag!
Solen strålar, vi fick sovmorgon till nio.
Nästan inget ovanligt alls, men jag brukar gå upp före barnen runt åtta men inte idag....
Idag låg jag och drog mig medan Julia låg tätt intill och snusade tungt.
Halsen känns tjock och näsan geggig.
När vi tittade ut föll snön och rullgardinerna åkte upp medan vi sjöng Vi se det snöar och Alice ropar
-Däääääääää! Och pekar så där glatt som bara hon kan på allt det vita som föll.
Och nu lyser solen och vi inväntar fika besök av grannen Cia.
Julia bakade ju en sockerkaka igår efter utomhustimmen.
Alldeles alldeles nästan på egen hand.
Utefeter den pedagogiska kokboken med bilder.
Allt utom smälta smöret.
Den kakan ville hon bjuda Cia på.
-Självklart sa jag.
-Ska jag ringa Cia och fråga, sa jag..
-Näää, sa Julia.
Jag tänkte så här förstår du mamma.
Att jag, efter att vi har varit ute, alltså inte ute i pulkabacken utan ute på gräsmattan och gjort snögubbar..ja då alltså..då, då skulle du och Alice gå in och ta av er, era ytterkläder alltså, men inte jag, jag skulle vara kvar ute, och LOVA att jag inte ska gå på vägen utan bara vara på gruset eller gräset, och så går jag till våran lilla backe där vid sidan av altanen, där vi har träden, där man kan sitta på sommaren emellan träden alltså, och så går jag där, i den lilla lilla backen, över Cias gräsmatta, och förbi deras mur, och så går jag upp för deras trappa där vid ytterdörren, som är hal ibland, och så plingar jag på..eller ja, jag kanske knackar, det får jag se, och så öppnar Cia, och då, DÅ ska jag fråga henne om hon vill komma och fika sockerkaka med oss som jag har bakat.
Ja så gör jag, tror jag.
Det blir bra, eller hur mamma?
Mmm, det där med att få besked på enkelt och okonstlat sätt ligger inte för vårt barn.
Hon förklarar in i minsta detaljrika detalj.
Och det är helt fachinerande att höra på henne ibland.
Ibland blir man lätt galen för man har lite bråttom.
Men allt det där hon snappar upp.
Otroligt!
Njut av den.
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar