Kan man annat än älska det lilla tuppa-skrället?
Så stor så blank och så där helt iögonfallande att jag bara var tvungen att stoppa ner honom i min lilla korg och vandra till kassan och säga - Ja tack den här, den blir bra den!
Och det blev den ju.
På lilla bordet.
Vid lilla schäslongen.
Framför fuska-brasan där i allrummet.
Och ja, liksom våra advenststjärnor som övervintrade långt in i mars kommer nog denna tuppa-kraken bygga bo här till i höst.
Det blir bra.
Fina tuppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar