fredag 31 januari 2014

ÄNTLIGEN FREDAG


Och så tar vi fredag all day long.
I gråblå paljett tröja med sötaste rosetterna bak.
Perfekt casual allday-long tröja må jag säga och perfekt som avslutning på en minst sagt hektisk vecka där ett litet mini ryggskott höll på att förstöra min torsdag något så alldeles men som mjukades upp utan den snöiga PW'n runt sjön.

En hektisk vecka ja, som inneburit ett fartfyllt körande mellan hemmet, dagis, intervjuer först i ena änden utav stora staden och sedan i andra änden. 
Och sen hem till dagis och hem med två barn.
För att göra om samma visa dagen därpå.

Fyra intervjuer på totalt fem dagar har känts i kroppen kan jag lova.
Nästa vecka har jag två inbokade.
Angenämt som attans.

Men nu tar vi fredag och mjukladdar inför morgondagens femårs kalas hos vännen för Julia och mig för att gå direkt från kalasutstyrsel till tjejmiddags-outfit.
Vännen och grannen Karin har minsann fylld en trea och en sexa, det måste ju tjejmiddags-firas minsann. 


Fredag är det och dagens besök hos tandläkaren med tjejerna och Julias återkommande pensling av emaljen gick lika smort som vanligt.
Ingen tandläkarskräck där inte.
Upp i stolen, gapa, fnissa och  fråga.
Och sen lillasyster, såklart.
Räkna tänder och sjunga Bä bä vita lamm och trycka på vattenknappen.
Välja present i lådan och off we go.
Dom är fantastiska dom där två.
Det brukar stanna tandläkarkollegor i dörren och avundas Margaretas mönster-patienter.
Tänk om jag hade barnens tandläkarmod!

Önskar alla en härlig fredagskväll och ni som kör.
Ta det försiktigt.

Kram

onsdag 29 januari 2014

LÅT OSS PRESENTERA VOVVEN


Mitt namn är Vovven.
Den som gav mig namnet heter Alice, och det är hos henne jag bor och hör hemma.

Jag kom till Alice i ett paket med stort krusigt snöre på hennes ettårsdag och sedan dess är hon min och jag hennes.

Jag är tryggheten brukar Alice mamma säga.
Alice mjuka lurviga tröstetrygga ludna vän.

Men mjuka små öron och svart liten garnnos.
Mjuka tassar och liten vippande svans.
Jag är inte så stor, men alldeles lagom för Alice famn.



Jag är hennes ständige följeslagare, lite lik björnen Paddington, trots att jag är en hund.
Alice bjuder med mig överallt.
Ibland i famnen och ibland som en handväska under armen.
Det viktiga är att jag alltid är där.


Jag kom till Alice i det där fördelsedagspaketet i maj för snart två år sedan.
Och jag blev hennes värld av fluff och mjukt.
Ibland kan hon  tycka att jag lurvar ner, mitt lurv fastnar på hennes napp där i sängen men jag brukar bli förlåten väldigt kvickt.



Jag är med på bilresor och i butiker, på lekparken och i vagnen.
Med i leken och med framför filmmyset.
Jag är alltid där.

Speciellt är jag där hos henne på förskolan.
Ibland brukar fröknarna lägga mig på hatthyllan när dom tror att Alice inte ska märka det men det gör hon alltid och går och hämtar mig.
Tar mig i famnen och klämmer fast mig nära kroppen och visar mig världen.

Jag är Alice gosedjur och jag skulle inte vilja vara någon annanstans.

Kram
Vovven

måndag 27 januari 2014

SKRIDSKOR PÅ USPEN


Det var kallt igår.
Isande kallt.
Faktiskt på tok för kallt för alla inblandades bästa.

Men det visste vi ju inte riktigt när vi till slut, efter långfrukost och en väldig massa
- Jag ska bara...jag ska bara...
Och det där bara, det kommer från båda barnens munnar, eller handlingar.

Det ska ordnas med frukost för Prickar och Vovvar, och dockor ska badas och kläs på varmt och det ska läsas en saga innan man ens kan överväga att ta på sig understället och man vägrar (läs Alice) att ta det rosa i merinoull, det ska definitivt vara det lila som inte är lika varmt för att sedan basunera ut med den där starka vokabulären att det ska visst vara det jojj-jojj unnetälle.
Ja, det rosa alltså. Jojj-jojj...frågor på det? :-)


Och när barnen då fått på sig allt och man fått mannen att sluta pilla med den där telefonen han verkar ha ett väldigt intimt förhållande med dagarna i ända, ja då kommer det några nya
- Jag ska bara mamma....

Men till slut så, så kom vi iväg med stekta äggsmörgåsar (ala mannen) och oboy i så många termosar att det nog skulle räcka och bli över.

Och så kom vi då till kära Uspen.
Vårt smultronställe sommartid, där vi brukar vara nästintill allena även den varmaste utav sommardagar.



För det var ju det som var vårt mål.
Den där idén som jag och Julia finurlade ihop på väg hem från bion i lördags när vi såg att hela sjön nere hos oss var översållad med skridskoåkande människor men där jag inte alls känner mig trygg ens om det skulle visa sig att det vore bottenfruset.

Ändå har jag gått hem från stranden över den där isen, med båda barnen, och barnvagn, och mamma Karin, Adam och Elsa och hunden Sally som sällskap, hunden Sally som numera är i himmlen, och jag har nog sällan varit så rädd för små knakande ljud som jag var då.


Men bara för att man är rädd på en is behöver man ju inte vara det på alla.
Och Uspen, detta trygga ställe där man kan vada ut säkert 30 meter sommartid och vattnet ändå bara räcker dig till fotknölarna.
Ett sånt ställe är ju tryggt.
Så dit for vi.
Utan skridskor men med hjälmar.
Som Julia uttryckt det:
- Vi kan väl bara åka "skor" mamma?










Och skor åkte vi.
Tills Julia ramlat omkull två ggr och slagit hjälmen (tack och lov!!) i isen och Alice som halkade omkull varje steg hon tog och vrålade och ilskna tårar så nog även dom som åkte runt på långfärdsskridskor långt borta kunde höra henne.
Då åkte den där somriga strandmadrassen fram som jag stoppat in i bilen just för ändamålet att den borde bli sjutusan så hal på isen och jag känner mina barn.
Jag visste att dom skulle tröttna utav att det var så halt och att då bli dragna med full fart av pappas starka armar får ju vem som helst att tjuta av skratt.

Så också mina barn.

Tills Alice med bestämdhet talade om att nu var hon hungrig.
Jättehungrig.
Och så var hon: - Jätte,jätte huk i mim kjopp.
(Ja hon kände sig minsann Jätte jätte sjuk....)
Och: - Ja mim kjopp bja nä

Och om man nu då inte känner sig jätte jätte bra i sin kropp så kan faktiskt inte ens en helt termos med varm oboy hjälpa till, eller fem pepparkakor.
När kylan som vindade in bara isar varenda led i kroppen, detta trots att vi har så mycket lager på lager på oss att det borde vara stört omöjligt att känna något annat än värme.
Men det gjorde vi inte.

Så, vi packade in oss och for hemåt, tände brasan och åt det sista utav våran matsäck där framför medan tårna fick upp värmen och man blev lite mjuk i lederna igen.

Det var en söndag med frisk luft det kan jag lova.
Och sådana måste man ju också ha, även om utevistelsen inte blev riktigt så gyllene och harmonisk som vi kanske hade trott :-)

Kram

söndag 26 januari 2014

BAMSE OCH TJUVSTADEN



Spontanbio en lördag ägnade sig Julia och jag åt när halsarna gått åt det bättre hållet.

BAMSE OCH TJUVSTADEN

Vad vi gav den?

En himmelens massa plus.





Den var så bra animerad och härligt sköna skådespelare hade gett figurerna liv och karaktär.
Som härligt snälla Bamse hörde Peter Haber och sliskigt elaka Reinard Räv fick Magnus Härenstam ge röst åt.

Så vi satt där den där dryga timman, åt medhavda chokladlinser och hade extra kudde under rumpan.
Ja inte ja men Julia.
Bredvid oss mullekompisen Isak och raden framför fina vännen Ellen.

Till minibiografen i Lilla Staden hade en väldig mängd Bamsesugna kommit för döm om förvåning när nästan alla dom dryga 120 platserna var fulla.
Härligt för en småstadsbio och härligt för oss invånare, det betyder ofta att man låter bion vara kvar.


Filmen då?
Härlig och stundtals lite lagom småläskig men utan att vara för läskig.
Lagom Bamse-läskig.
Att vara fem år var en bra ålder.
Alice hade inte uppskattat den.

Rakt igenom filmen löpte hela tiden mantrat.
Om man är snäll mot alla blir dom snälla mot andra i sin tur.
Kort och gott.
Var mot andra som du vill dom ska vara mot dig.
Nog så viktigt att påtala lite då och då.

En mysig spontanbio-lördag blev det för storskrot och mig och lite kalas-present shopping inför Mys femårs kalas till helgen.
Och väl hemma gick Alice omkring och höll sitt eget lilla mantra hon:
- Ja sa-sa Mamma, Ja sa-sa Jujja!

Kort och gott.
Saknade var vi.

Bilderna i inlägget.
Ja dom har jag lånat olovandes från Google.
Ber så hemskt mycket om ursäkt för det.
Men filmen.
Klart sevärd med någon litenskrot ni tycker hemskt mycket om.

Kram

fredag 24 januari 2014

FREDAGSFEELING OCH ROSOR


Nej att våren snart är här kan jag nog inte gå i god för.
Men vi kan hoppas.
Även om vinterhostan ligger som ett tjockt täcke i halsen på alla tre girlsen här hemma.
Så där rosslande rasslande som river upp när hostattackerna vill ut.

Likväl var jag i city igår.
Tidig morgon.
Klockan ringde 0630 och någon snooze kände jag inte att jag kunde kosta på mig.
Jag njuter hellre av den där härligt stora kaffekoppen i halvmörkret innan huset gäspat klart.

Smyga upp och dra igen dörrar till alla sovande rum, smyga på tassande tå för att inte störa och väcka, låter man och barn sova klart.
Står i tyst badrum och fixar hud och hår och slätar klänningstyget med handen.
Det där då man inte vill upptäcka, i precis den där lite skyndande stunden, när strumpbyxorna, dom hudfärgade, ska dras på, att tve-och-vale-min-glömska-panna...
Benen!
För nej, förvisso är det kallt att ikläda sig businessdressen som då även innefattar knälång klänning och pumps men man behöver ju för den sakens skull inte ha en mindre snårskog som tittar ut genom maskorna på smalbenen.

I tid kom jag iallafall och kunde även pussa barnapannorna framför morgonteven innan jag for, nyvakna med varsin kudde kom dom i halvmörkret och gnuggade tröttheten ur ögonen när jag hade den där sköna morgonstunden med kaffe och netflix-serie.

Intervjun då.
Den kändes bra ända in i mitten av kroppen.
Och lite småvärk i skrattgroparna.
Lämnade efter sig en bra känsla och uppenbarligen var det ömsesidigt då dom ringde tillbaka tidigt imorse och ville boka in lunchmöte nästa vecka.

Nästa vecka när jag även har två andra intervjuer inbokade.
Några samma dag.
Jag gillar det.
Fylld agenda, snabbt mellan A och B.
Nya möten, nya kontakter, nya skratt.


Men idag tar vi fredag och hostar ur oss det sista efter en vecka med sjuklingar och intaget av allehanda hostmediciner.
Barnen och jag har varit och fredagshandlat och inväntar bara mannens hemkomst för att starta fredagsfilmen och ställa fram de små godisskålarna till den som är den meste godisnjutaren här hemma, Alice.
Ja, förutom jag själv då.

Såg ni Stjärnorna på Slottet i lördags, med Maria Lundqvist?
När hon berättade att hon lätt skulle kunna byta ut all mat mot bakverk och godisskålar.
Jag skriver under på det.
Jag skulle, förutom frukosten, kunna byta ut både lunch och middag mot någon delikat liten prinsessbakelse, eller schwarzwaldtårta, små chokladfyllda brownies eller bara en skål med Fazer Mint.

Nu tar vi den där fredagen tycker jag.
Och titta lite på ögongodiset ovanför.
Vårig vinterklänning a´la Oasis Winter Rose.
Så bedårande fulfin så jag tuppar av en smula.

Kram

onsdag 22 januari 2014

HUVUDBONAD


Kommer ni ihåg när ni var små, och ni fick någonting nytt.
Någonting som egentligen när man tänker efter, inte alls var någonting  speciellt utan helt vanligt.
Men hur glad man blev och hur man ville ha just detta på sig i tid och otid och kunde sova med det närmast kroppen, som om man var lite rädd för att det annars skulle försvinna och inte alls vara mitt längre.

Så är Alice och saken det gäller är den nya mössan jag sydde ihop igår efter att tyget legat tillklippt i flera månader, sedan i våras för att vara exakt.
Och nu är den tom lite för trång för att hon ska kunna ha den.
Hon var ju så mycket mindre i våras.

Ändå ska hon ha den.
Inte för att vi har det vinterkallt inne i gamla huset där brasan får jobba hårt från morgon till kväll utan för att den där mössan är hennes och hon fick den direkt från symaskinen.

Trång ja, men den är hennes.





Så, iklädd mössa och en febervärme i kroppen gör vi sånt som vuxna inte kan förstå det roliga i.
Tömma mammas knappburk och sortera.
Färg, form, storlek.
En del är lena som sammet, andra har en diamant, andra är blanka och en del ser ut som nallar.
Allt sorteras och studeras och dras mot kinden för att se i vilken burk just den knappen ska placeras i.

Storasyster som fortfarande toppar feberskalan och hostar så det river i halsen (och i mammas hjärta) sitter intill och berättar och förklarar så där systerligt innerligt.

Onsdag och fem minus.
Igår tog vi träningsrundan omlott här hemma.
Påpackad med både underställ och löparkläder och dubbla lager funktionsplagg gjordes entimmas varvet när tempen visade minus 6.
Det är skönt att komma in i värmen efter det.
Även om snabba PW'n värmer kroppen rejält.

Skönt är det sedan att när kvällen är kommen och alla är i säng, att krypa upp och avnjuta en ny säsong av Mr Selfridge via nätet.
Och te och choklad, såklart.
:-)

Kram



tisdag 21 januari 2014

DAGENS VIKTIGASTE ENLIGT MIG


Dagens viktigaste, och godaste, enligt Moi.

Godmorgon tisdag med febervarma barnpannor.
Hostmedicin och Ibumetin tilldelas de små medan kroppar bäddas in i varma goa täcken framför Disneyfilm allt medan mamman jonglerar med allt det där som stod på agendan idag.

Jag har fem stycken inbokade intervjuer de närmaste två veckorna.
Den där vinterdvalan företagen befunnit sig i verkar vakna till liv och spännande är det.


Men idag baddas pannor och eldas i brasa.
Njuter långfrukost tillsammans och den inplanerade innan-lunch-och-efter-jobbadmin-PW-turen, den får helt enkelt vänta på sig en smula.

Är barnapannor varma så är dom.
Och dessa pannor behöver omtanke och mammavård.
Andra måsten får stanna upp en smula då.
Jag har fog för det.
Mer än väl.
För trots att företagen har legat i dvala sedan mitten av december så har inte jag och det ska nog betala sig snart.

Dessutom kan jag ta en liten surfstund och få lite glasögoninspiration för fy tusan det är något av det svåraste, att välja rätt bågar.
Bågar med stort B.
Dom där som är jag.
Inte för skarpa och inte för mesiga.
Som inte gör att jag ser hård ut men som ändå markerar.
Som ger det där intrycket jag vill och önskar.
De finns ju en uppsjö!

Har begränsat mig till svarta plastbågar iallafall.
Som om det gör valet lättare :-)

Härlig tisdag önskas alla.

Kram

måndag 20 januari 2014

DAGENS LUNCHVAL


Dagens Lunchval enligt dom två minderåriga i familjen.


Godmorgon måndag och härliga nya kalla vecka.

Himmel så kallt det är!

Men vi har varit ute och njutit av snön även igår och då tillsammans med vännerna som vi sedan även bjöds på lunch utav.
Lyx en söndag när kroppen var lite seg efter den sena hemkomsten efter lördagens dans där jag fick köra hem i en väldig snöyra och vägar som snöade igen i rask takt.
Huvudet la jag på huvudkudden närmare fyra.

Ny vecka och vi spenderar måndagen med mys och brasa och det bästa jag vet.
Att åka och handla med båda barnen.

Jag laddar inför två späckade veckor vad det gäller intervjuer och möten och aktiviteter och måsten med Friluftsfrämjandet inför styrelsens åtaganden och årsmöte.

Det märks att de flesta företagen vaknat lite till liv nu efter jul och nyårsledighets-dvala och det blir ett litet pusslande att min agenda ska stämma med deras men problemet är angenämt och spännande.

Men idag tar vi måndagskväll och lägger kvällstimman på att författa ihop en verksamhetsberättelse.
Och barnakramar.
Soffmys och samtal och att montera den där taklampan.

Kram

lördag 18 januari 2014

SNÖLEK OCH LITE PULKA


Det var inte mycket snö som låg tjock i pulkabacken två hus bort, men för åksugna barn är det oftast fullt tillräckligt.
Att bara få sitta i pulkan och swischa ner framkallar fjärilar i magen och mungipor som pekar uppåt så det gjorde inte så mycket att man såg grässtråna genom snön.














VI hittade stora trollstenen bakom huset och tittade till indiankojan.
Men ännu inga indianer i sikte, dom flyttar in när våren kommer, kojan är ju trots allt lite dragig ;-)







Man märker nu när vintern egentligen borde vara lite slut, fast den precis har kommit, att tjejerna växer så det knakar.
Det som var förträffligt lagom i längd i oktober, är det inte längre.
Vintergarderoben borde uppdateras i overallväg om dom ska fortsätta i den här takten, eller om vintern bestämt sig för att stanna en smula längre än vi beräknat.

Lördagkväll.
Det börjar skymma.
Jag tar barnkvalitetstid fortfarande klädd i underställ.
Om någon timma börjar fixet.
Det där roliga fixet innan man ska iväg på något.
Göra sig iordning.
Fixa hår och fixa hud.
Plocka ut dom valda kläderna ur garderoben och sticka fötterna i skorna med liten klack och mockasula.
Och när mörkret är ännu mörkare än nu så sätter jag mig i bilen och hämtar upp vännerna V och T.
Familjen stannar hemma och lördagsmyser med brasa och gott och saga innan släckningen och när jag sent inatt kommer hem är det sovvarma barn jag pussar godnatt.
Sovvarma barn att längta hem till.
Ikväll blir det varsam körning.
Dom varnar för halka.

Glad för pulkaåkningsdagen och utomhustiden är jag.
Den där ovärderliga friska luften som sätter sig i näsborrarna och både gör slut på energi och skapar ny.

Härlig Lördag allihopa.

Kram