Ett femårs kalas med allt vad ett kalas ska innehålla när det kommer till "tjejkalas".
Knallrosa muggar och prinsess-servetter, ballonger i färgglatt och serpentiner i varenda vrå.
Skattjakt med skräckblandad förtjusning över trollet som huserade i riddarborgen och pussande utav groda på väggen med läppstiftsröda läppar för för att häva förbannelsen och hitta den förtrollande nyckeln.
Massa lek och kompisar och kiosk vid maten och tårtan och självporträttsmålning och en massa kaffedrickande med dom andra mammorna och papporna för undertecknad.
Ett kalas helt i vår och Julias smak kan jag lova.
Vi som älskar, ä-l-s-k-a-r när man gör det lilla extra med dom extra detaljerna.
Femårs kalas, det är stort det.
En hel hand att fylla.
Och det var en märkbart lite tagen My som fick stå på bordet vid tårtutdelningen och ta emot kompisarnas Ja må hon leva sång.
Det är stort att fylla fem och bli firad.
Det var ju då bara så himmelens synd att mitt i allt blev jag och kameran oense.
Och vitbalansen försvann och alla bilder blev cyanblå och diffusa och som tagna i en mörk snöig igloo.
Så galet.
Och inget kan jag redigera bort.
Men tur då ändå att kalaset var trevligt och så där kalasigt och att man utan för mycket beredskaps-spring i kroppen faktikst kunde sitta och sippa kaffe och prata vuxenprat.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar