lördag 31 maj 2014

DET DÄR MODET


Höjden av mod är när man tycker att grannpojken O är en av dom sötaste man vet, med sitt ljusa långa hår som fladdrar under cykelhjälmen när han cyklar förbi, att man ritar inte bara en, utan två teckningar i lila och svart och rött, med hjärtan och figurer.
Skriver sitt namn omsorgsfullt intill hans.


Höjden av mod är att sedan knappt kan bärja sig fören man får gå över till grannhusets dörr och knacka på för att ge O sina teckningar som båda vittnar om att man tycker om honom.


Höjden av mod, är att just ta sig det där modet.
Fast hjärtat klapprar lite extra och fjärilar flyger runt i magen.
Att gå helt på egen hand, när man sett att familjen mitt emot precis kommit hem, gå över och säga Hej, och ge O sina teckningar, dom där teckningarna som vi hörde genom häcken att han tackade för, att han blev glad för, och att ha skulle hänga dom på kylskåpet.
Det där modet i mitt lilla barns hjärta som även fick en kram av fina O.
O som ser ut som tagen ur en saga med sitt axellånga ljusa ljusa hår.

Modet, och sen där där glittrande blicken när hon kom springande över gräsmattan och jag fick kupa händerna runt kinderna hennes och viska -Herregud så modig du är, jag älskar dig!

Beundran och tycka-om när man är sex.
Kan det bli finare.

Tänk om alla kunde ha lite av det där.
Att helt spontant till någon man inte ens känner så väldigt väl, kunde säga att Jag tycker om dig.
Samla ihop modet i kroppen precis som min lilla unge.

Höjden av mod.
Att våga.
Julia, min hjälte.

Kram


TJEJIGT KALAS HOS ELLEN



Dagen födelsedagskalas som var planerat att gå av stapeln nere vid badplatsen vid våran fina sjö, fick snabbt och raskt flyttas inomhus eftersom dagens väder beslöt sig för att bli en smula vått.


Men vad gjorde väl det när mamma Anna och pappa Ola förberett med lekar och skattjakt och godispåsar och mat och rosa prinsesstårtor och födelsedagsbarnet lyste av bus och stolthet i sin födelsedagsstol.



Även lilla Alice hade fått en speciell plats och fick vara del av kalaset, herregud så glad hon var för det och satt med beundrande blickar mot alla dom stora tjejerna som hon faktiskt träffar ganska ofta på förskolan men där hon nu fick ta en egen plats.

(tack till mamma A som så självklart räknade in henne i gruppen)


Kalas ja, vi gillar ju kalas, och liksom på alla andra var önskemålet att jag stannade kvar och fanns i närheten och bakgrunden fast ändå inte, så jag ställde upp som serveringspersonal för när 20 hungriga prinsessbarn vill ha mat, då finns inget som heter tålamod och vänta :-)

Grattis Ellen säger vi!

Kram




fredag 30 maj 2014

HOWARD X TVÅ


Nu står dom där äntligen...

Dom fina kritvita Howard fåtöljerna från The Home.

På platsen vid trappan som varit svår att möblera, men som absolut behöver möbleras för att rummet, där vi även har matsalsgruppen, ska kännas klar och varm och vacker och ha alla dom där faktorerna som gör det klart...

Där vi testat alla möjliga varianter och där det innan fåtöljernas ankomst helt plötsligt blev en parkering för barnens alla dockvagnar.





Nu står dom där, redo för ihopvikta ben och tillbakalutande.
Inga leksaker i sikte men ändå en plats för barnen.
Självklart.




Önskar alla en härlig fredag!

Här har vi njutit sol hela dagen, liksom igår.
Mannen har slitit hund med att slänga skräp och köra skräp och fylla två containers och tre lass till soptippen.
Lekrummet har mer eller mindre plockats ut på altanen och stundtals får jag mota in barnen i huset för solen konstant ligger på.
Jag kör marktjänst och roddar allt runt omkring, för det ska ju också göras, mitt i allt det där med rivningskaoset.
Det kommer bli bra.
Det kommer bara vara en aning mycket kaos där ute..

Nu tar vi kväll och avslutar med middag på terrassen jag och barnen medan mannen golfar sig i kvällsvärmen.
Så nä, han måste ju inte bara jobba på dom lediga dagarna :-))

Kram!




RABARBERKRÄM ALA ENKEL


Ute i trädgården växer rabarbern så det knakar i huset.
Som en regnskog står dom där dom största och dom små stackarna kämpar efter solljus och plats så det fanns ingen annan nöd än att gallra och vad gör man med det gallrade?

Jo man kokar kräm.

(med facit i hand lite onödigt eftersom jag trodde att det skulle vara uppskattat av barnen och världens smarrigaste mellanmål men nix)


Hur gör man då denna delikata anrättning som skall ätas lagom ljummen och med kall mjölk?

500 gr skivade rabarber. Jag lät skalet sitta kvar för jag är ju en smula lat.
5 dl vatten
1 dl socker
Koka så det kokar sönder,
3 msk potatismjölk blandas med lite vatten så det blir en smet och så häll på det  i en stråla och koka upp.

Klart!
Enkelt så det förslår.
Tur mannen gillade de iallafall....

Kram


måndag 26 maj 2014

KONSTEN ATT RIVA ETT GARAGE



Och så skulle det ner.

Äntligen!

Rivningslovet godkänt och demoleringen kunde starta.

Det börjades på lördagen, och så slängde vi in en grillkväll med vännerna däremellan, fortsatte dagen efter och så...









Hepps, var det klart.

Eller klart och klart.

Det ser ni ju själva att de inte är.
I skrivande stund står en överfull kontainer ute på gården.
Imorgon hämtas den och byts ut mot en ny.
Allt för att slippa köra evinnerliga mängder vändor till tippen.
Men nu är huset borta och kvar är plattan som ska bilas bort.
Sen börjar det roliga.
Eller roliga.
Hela uppfarten kommer se ut som att det briserat en handfull bomber och den där strukturerade pedanten i mig fattar ju att jag kommer få spader.
Inte bara engång om dagen utan tio.
Och att nej, man kan inte "plocka" på en byggarbetsplats.
Det får vara rörigt (med modifikation)

Men, garaget är jämnat med marken och kvar är nu en gigantisk uppfart på ca350 kvm.
Och nej.
Tyck inte synd om Jonas som fick slita med rivningen mol allena.
För säg den man som inte tycker det är high chaparall när man får gå lös med alla verktyg man liksom kan rota fram ur verkstan.
Slägga, hammare, motorsåg, tigersåg, you name it.

Ännu ett steg närmare carport.

Glad är vi.

Kram

söndag 25 maj 2014

GRATTIS ALLA FINA MAMMOR


Den finaste titeln man kan ha.

Mamma




Kärlek

Mamma

måndag 19 maj 2014

RABARBERSKÖRD


Det var ju det där med mig och mina gröna fingrar.

Vi fick en rabarberknöl för tre år sedan av Cia.
Första året gav den tre smala små stänger.
Förra året gav den kanske tio stycken om än lite tjockare rabarber.

Men iår.
Vilka rabarber!!
Ja ni ser nu.



Vi måste börja skörda dom, annars finns det risk att dom växer och slingrar sig om huskroppen och vi får tillbringa våra dagar i ett rabarber-näst.

Så igår denna sköna söndag med agenda full
(varför i hela friden tunnas aldrig den där Todo listan ut??)
gjorde vi slag i saken och skulle baka en rabarberpaj till eftermiddagsfikan där i sole.

- Mamma, det är ju en hel skog med rabarber konstaterade Julia när vi skulle dra några för att tjopa upp i pajformen.
- Jaaaa...det räcker nog med två....

( och ja, det hade tom räckt med en...)

Men visst är det väl härligt?
Syrenen blommar, blåbärsbuskarna börjar visa vad dom tänker ge oss för skörd i år, morötterna har börjat visa sin blast och sockerärtorna har vågat sig fram ut jorden, och så denna skog, denna skog av rabarber.

Dom där fingrarna kanske inte är så o-gröna ändå.

Kram



söndag 18 maj 2014

FÖR-SOMMAR KALAS PÅ SLÄTTEN


Så for vi på försommar kalas hos mormor och Dennis.
Dock bara jag och barnen då pappa J hade önskemål om att vara hemma och få gjort en massa massa inför kommande riv och byggstart av garage och uppfart.

Så.
Dom tre musketörerna styrde färden mot en väldig massa sol och spring på gräsmattan, en väldig massa mat så man hamnar i nåt tillstånd av matkoma vareviga gång och ett överflöd av bakverk och självklart den traditionella jordgubbstårtan made by Dennis och Julia.


Mamman förevigades där under det stora grönskande trädet på den där tjocka fluffiga gräsmattan man med lätthet kan springa barfota på utan att bli stickig i fötterna.
Den är som en kvalitetsrya från Mio.
Och det där trädet.
To die för.
Verkligen, jag menar det.

Det kan bero på att i vår trädgård lider vi brist på stora prunkande träd som inte bara existerar som tunna tunna finger-tjocka pinnar och på sin höjd ger oss 12 äpplen.
Men ändå.
Det där trädet.
Och, dagen till ära när jag ändå var så "sagig" som Julia sa.
Johodå.
Sagig.
Som Askungen tyckte hon när vi for när klänningen fladdrade omkring mig för varje steg jag tog.
- Åh mamma du är så där sagig!


Och...även sagiga väsen har spring i benen och stolleryck i kroppen...
Så ovan bild tycker jag vi helt sonika struntar i att kommentera..


Alice utav Julia ärvda kalas-sandal och ljusrosa lackade tånaglar.
- Ja vijj också ha sån därj fäj du ha mamma.
Såklart.
Jag är helt icke-konsekvent ibland och lackade glatt båda barnens tår där dom satt på ljus på badrumspallarna medan lacket torkade.
- Åååå ja ä så fiiin, sa Alice och tittade länge på sina tår.





Och ja, det där med att ha en tomte i trädgården fast det är sommar, det förstår ingen av barnen.
- Står han bara där? sa Julia.
Och det gör han, mitt i buskarna står han och har ett löv som skål och svampar under baken.
Alice fnissade och tryckte fram Vovven så han också skulle få de det roliga i att ha en tomte mitt i sommaren. 










Och som jag sa.
Den där matkoman infann sig.
Och solen.
Herregud vilken dag.
Och Julia passade på att få så mycket utav Lotta hon bara kunde.
Älskade fina Lotta som barnen tycker om så himla mycket.

När klockan blivit sena kvällen var det två trötta barn som hoppade i mysdressarna innan vi åkte hemåt dom 15 milen igen till pappa J som slitit och slitit och grävt och grävt.

Nu inväntar vi bara rivningslovet i veckan så vi kan ta fram stora släggan och kofoten och gå riktigt bazzoka på gamla garaget.
Bäst jag går ut och fotograferar i veckan så vi har Före och Efter.

Nu tar vi kväll.

Kram