Det var ju det där med mig och mina gröna fingrar.
Vi fick en rabarberknöl för tre år sedan av Cia.
Första året gav den tre smala små stänger.
Förra året gav den kanske tio stycken om än lite tjockare rabarber.
Men iår.
Vilka rabarber!!
Ja ni ser nu.
Vi måste börja skörda dom, annars finns det risk att dom växer och slingrar sig om huskroppen och vi får tillbringa våra dagar i ett rabarber-näst.
Så igår denna sköna söndag med agenda full
(varför i hela friden tunnas aldrig den där Todo listan ut??)
gjorde vi slag i saken och skulle baka en rabarberpaj till eftermiddagsfikan där i sole.
- Mamma, det är ju en hel skog med rabarber konstaterade Julia när vi skulle dra några för att tjopa upp i pajformen.
- Jaaaa...det räcker nog med två....
( och ja, det hade tom räckt med en...)
Men visst är det väl härligt?
Syrenen blommar, blåbärsbuskarna börjar visa vad dom tänker ge oss för skörd i år, morötterna har börjat visa sin blast och sockerärtorna har vågat sig fram ut jorden, och så denna skog, denna skog av rabarber.
Dom där fingrarna kanske inte är så o-gröna ändå.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar