Där vi trista tråkiga vuxna mest ser trubbel och kladd ser barnen som jordens roligaste geggigaste lekplats där man kan göra massor av saker.
Och just nu, med regnet som står som ett skyfall och hela uppfarten, som visade sig bestå av lera under allt grus, numera är uppgrävd så gissa om det är två lyckliga kladdiga geggamojja barn som far omkring där ute.
-Pappaaaaaaa! Va?! Har du s-e-t-t så mycket geggamojja?!?
Jag kommer ju ihåg det där själv.
Hur härligt det var.
När klädd från topp till tå galonkläder och min rödrutiga sydväst gick till dom största vattenpölarna uppe hos bästisen Cilla, fick med oss hennes kusin Petra ut och tog deras röda plåtskottkärra och gjorde geggamojja.
Hur vi la oss i vattenpölarna och gjorde änglar med kroppen tills vi kände att vattnet sipprade in i nacken.
Och hur arg pappa alltid blev på det där.
När man kom hem som en stor gyttjepöl, leende och själaglad.
Och hur vi gjorde det igen och igen, trots att jag visste hur argt det skulle bli hemma.
Så när barnen blir smutsiga och geggiga så säger jag ingenting.
Den där lyckan i ögonen och orden är värt tre maskiner extra tvätt.
Så.
Det blandas gegg och kladd och lera och plaskas och hoppas omkring så det skvätter på den nymålade husgrunden.
- Kolla mamma!! Wow asså, hela stövlen sitter fast!!!
Mmmmm....och här ser ni vad vi tampas med varje dag.
Trippande på lastpallar för att ta oss över avgrunden och komma till bilarna.
För.
Geggamojja barn är lyckliga barn.
Och kladdiga barn går att tvätta.
Även om man stundtals skulle uppskattat en högtryckstvätt....
Kan dock avslöja att ja, när jag fått av dom alla kläder i en stor kletig hög nere i hallen så var det två troll som snabbare än kvickt åkte in i duschen.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar