Måndagsmorgon i huset.
Solen värmer utanför och här inne vaknade alla i olika ordning.
Sist av alla vaknade dom små.
Av lätta pussar mot kinderna och viskande godmorgon.
Det var trötta kroppar idag.
Senaste dagarnas värme sätter spår och allt blir en smula dåsigt, fast på ett bra sätt.
Ledighets-lunken ligger kvar en stund och kvällens sommarfest längtas det till.
Och så barnen.
Som stundtals retar sådan gallfeber på varann att man tror himlen ska rasa ner.
Men dom där som mestadels utav tiden inte kan få nog av varandra och där Julia kan komma hemspringande från kompisar just av anledningen att hon faktiskt bara vill vara med Alice.
Och det är fint det där.
Mitt emellan krigen som kan fara fram mellan rummen.
Den där syskonkärleken.
Den där som aldrig kroknar.
Och speciellt fint på en måndagsmorgon, när ledighetslunken ligger som en dimma över det annars så fartfyllda i kroppen.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar