torsdag 31 juli 2014

DET DÄR BUBBLET


När man fyller jämt och jubilerar ska man ta kort tyckte jag och ryckte tag i fotografen.
Men det där med att bli fotograferad med en skratt-salva färsk i kroppen det gick bara inte.

Ni vet det där bubblet.
Av rosé och sol och fantastiska vänner.
Av skratt och kom ihåg och lustigheter.
Det där fnisset jag försökte kväva som inte alls är fniss eftersom jag inte är känd för att vara just en fnissare utan mera en som skrattar rakt ut, direkt från hjärtat, så håret fladdrar och nacken knycks bakåt.

Så det gick bara inte just då.
Men jag bjuder på dom.
För mitt i allt gapskratt så är dom så mycket jag och jag tycker om dom.
Trots att klänningen korvat på sne och inget blev som det skulle.
När skrattet bara bubblar upp och vill ut.

Det här är jag.
Mitt i skrattsalvor med stackars Per bakom kameran.
Stackarn.









KRAM

Maja


EN DAG I NOLHAGAPARKEN


Vi hade en härlig dag i Nolhagaparken igår.
Jag och Alice spenderade halva dagen där med Per, Emma och Natalie.
Eller Natt-nattlie som Alice säger.
- Mim Natt-nattlie.
Alice som även blev stucken av en geting i klätterställningen.
Snabla dom.
På med kräm och smörja.



Dom har gjort om hela lekparken nu så den är helt fantastisk för att spendera just en hel-halv dag på tillsammans med bästa kompisen Emma.




Och så djuren.
Alldeles intill.
En hel uppsjö av djur.
Klapp-vänliga och mysiga men ändå lite lite läskiga för barnen som inte riktigt visste om dom skulle våga eller inte, så jag offrade min hand först, om dom nu fick för sig att vilja naffsa, vilket inte skedde eftersom djuren är så vana vid barn att dom bara låg kvar i skuggan...






Så där spenderade vi dagen till det blev kväll.
Klappade djur, blev lite rädda för största grisen, som ju faktiskt såg lite aningen ilsk ut, trots allt, fikade kaffe och glass på Slottet som Alice sa, och fäktades med nyfikna getingar.
Och sprang runt på lekplatsen.
Överallt.
Jag gillar lekplatser.
Speciellt Nolhaga.





Bustrollen.
Som hade show inne i röret.
Låg och pratade och skrattade och sjöng.
Det värmer gott det där.
All den där leken.
Och det ger en aning ångest över att vi till höststarten av förskolan faktiskt drar bort Alice från Emma.


Emma och Alice, trollen.
Älskade trollen.
Den bistra uppsynen på Emma och den något bestämda på Alice var resultatet av att dom minsann ville bo i ett eget hus, dom två.
Bara dom.
Och där skulle vi minsann i-n-t-e få bo.
Där skulle bara dom få bo och bestämma.
Inte en endaste vuxen skulle minsann få sätta foten över den tröskeln och när jag då lite vuxet (och trist) berättar att dom är lite för små för det så kom dom där minerna.
Dom var minsann visst jätte stora och klarade sig själva. (helva)
Älskade lilla liven.




- Hallååååååå ä de nån dääärrrrr?





Och så låg dom där.
Dom där små.
Som tycker om varann så mycket.
Som frågar efter varann och som leker på sitt sätt.
Som kan bli arga på varann, men stunden efter skratta och kramas.
Dom är trygga i det.
Att alla treåringskänslor får finnas.
Dom är bästa kompisar ändå.

Där låg dom.
Härliga ungar.
Tills jag och Natalie fick ta över den där sköna gungan.
Få lite fart och sen bara
ligga där och filosofera om lite ditt och datt och gungas fram och tillbaka.
En soon-to-be-åttaåring har många tankar att reda ut.



Det var en fantastisk dag i strålande solsken på härliga nya lekplatsen och vi tankade så mycket tillsammanslek vi bara kunde eftersom dom nu åker bort i några dagar.
Och det kommer bli tomt.
Alice som redan frågar efter Emma och familjen D har inte ens lämnat landet ännu.

Kan bli tuffa dagar :-)

KRAM

Maja


FESTEN FÖR ATT FIRA MINA 40



Hur kan man på något sätt välja ord som beskriver kvällen med alla dessa fantastiska människor.
Det går inte.
Denna saliga blandning av mina vänner som gjorde att skratten klingande över taken flera timmar efter midnatt.
Ni skulle varit med :-)

Jag hoppas att man ser glädjen i bilderna, att varje uns av skratt hörs.
Att alla extra skrattgropar jag fick syns.
Och fotografen som fångat alla ögonblick av skratt och lycka.

Dom kom med stora paket och personliga presenter och jag blev så ohyggligt rörd att jag inte ens kunde förmå mig att hålla mera tal än att skåla alla välkomna innan dom fick bege sig ut på poängpromenad i grupp om tre för att svara på frågor om Moi.

Japp, är det min fest så är det.
Jag hoppas att ni ser allt i bilderna.

Den här kvällen var min och jag känner sån jäkla lycka när jag ser dom.
Tänk att det blev så här.
Så här bra.
Och solen som sken och natten som inte slutade fören sista gästerna åkt hem kl tre.

Vänner.
Finaste man kan ha.
Vissa som inte funnits alls länge men som man inte kan klara sig utan och några som funnits så länge att dom aldrig kommer försvinna.
Och finaste Emelie och Angela.
Som gav mig skratt-attacker över gammal upptäckt att bara de i sig gav mig evigt liv framöver.

Vänner.
Klarar mig inte utan.

Alla gånger att det var värt att fira mina 40 år.

Alla gånger det var värt alla förberedelser och fix med mat och dessert.

Jag skulle göra om det utan att blinka.


















































Min dag.
Vilka minnen.
Vilken glädje i hjärtat.
Alla skratt.

Jag blir alldeles sockervaddsmjuk och spagettivinglig.
Luddig och varm och lycklig ända in.

TACK

Kram

Maja

Ps, ja jättemånga tårtskärar bilder, men, det var så att desserten blev lite mer frusen än den skulle så jag fick äran, såklart, att forschera den med våld och en förskärare, vilket fotografen mer än gärna förevigade...