tisdag 16 september 2014

EN ARM MED RÖTT GIPS


Det går snabbt ibland.
När olyckan sker.
Fast man är nära.
Så sker den.
När barnen har spring i benen och snubbliga fötter.


Vi avslutade helgen med att tillbringa timmar på akuten med Julia.

Som kom ramlande i fullfart och fick armen under sig.
Som många gånger förr, men den här gången på hård parkett och ingen tur på sin sida.

Hon fick så ont.
Kritvit i ansiktet och smärta.
Till slut kom vi till akuten.

All denna väntan.
Undersökning, väntan, röntgen som gav smärta och tårar och skrik när armen skulle vridas, och mera smärtstillande och ännu mera väntan och så äntligen sent på kvällen fick hon armen gipsad.
Herregud så duktig hon varit.
Och vi hade nog läst sjukhusets hela uppsättning utav barnboks-bibliotek vid det laget.




Så.
Vi tillbringar tid hemma nu.
Från skolan.
Ger smärtstillande var fjärde timma.
Tar det lugnt och försiktigt.
Gipset har inte riktigt fixerats ännu och armen har värk.

Jag vet inte om det finns förståelse för detta på jobbet.
Jag hoppas det.
September har varit vabb-månad minst sagt.
Och nu detta.

Men det får vara så.
Och vi tar det lugnt.
Vädret är vackert och vi sitter ute och bygger med lego, läser sagor, målar i pysselböckerna.
Alice är hemma från förskolan hon också en de första dagarna nu.
Tar hand om storasyster.
Klappar försiktigt på den röda stora gipsade armen.

Olyckor sker så fort.
Skulle göra vad som helst för att ta bort den där smärtan och värken för henne.
Fyra veckor ska gipset sitta på.
På måndag ska vi till sjukhuset och röntga igen.

Kram

Maja

Inga kommentarer: