söndag 25 januari 2015

NÄR PAPPA FYLLDE 70


Vi slog till med en överaskningsfest för morfar när han skulle fylla 70.

70, det är stort, såklart det ska firas tyckte vi och mailen gick varm mellan alla inblandade.

Location blev hemma hos lillebror och Lotta, som dessutom drog det tyngsta lasset och hade handlat all god mat och gjort så fint i biblioteket.



När alla sedan var på plats, även hedersgästen själv, var det bara att börja ordna med det som fanns kvar.








Och presenter...

Barnen gav sin egen till morfar, men vi struntade helt i att välja en utav tog fram en mängd och fyllde ett helt album med fina bilder på barnen...




Alice, hon tyckte det där med att slå in gröna paket, det var high Chaparal och slog in en bunt med teckningar och klippta dukar till morfar...










Så blev han då firad.
Lilla pappa.
Med den ståtliga siffran av 70 år och överaskad och glad blev han.

Grattis igen lilla pappa.

Kram

Maja

torsdag 15 januari 2015

GÅ EN SMULA BANANAS I SKOR


Vad gör man när stora nätshoppar sajten ASOS har stor sko rea?

Man shoppar tills man droppar.

Rent ut sagt.


Men vad annat kan man göra när Ted Baker är nere på strax över tusenlappen och är så fantastiskt sköna att man går som på en dunkudde?


Eller dom svarta snyggelisnygga läderpumpsen från London Rebel som har upphöjda fluffkuddar inuti?

My dear lord så sköna kan jag lova.





Och snake, vem kan mostå snake?
Inte jag när dom förmligen kastar dom efter dig och lästen är helt fantastisk och jag skulle kunna springa ett löparlopp i dom..

Eller jag kommer iallafall sprinag mellan kundmöten och vissa dagar är det samma sak.



Jag gick en smula bananas där på Asos.
Men himmel vilka skor!

Kram

Maja

onsdag 14 januari 2015

SÅ HÄNDE DET IGEN


Så hände det igen.

Det där man inte vill ska hända.

Armen i gips.
Igen.

När Jonas ringer hem mig från jobbet och berättar att Julia ramlat i skolan.
Stått på en stol och trillat i golvet och fått armen under sig.

Jag tvekar inte ens att åka till akuten.
Nånstans i huvudet förstår jag ju redan då att armen är bruten igen.
Samtidigt sitter man där på akuten under flera timmar mellan alla undersökningar och röntgen att det inte ska vara så.
Att hon ska slippa.
Att armen bara fått en vrickning och imorgon mår alla tiders.

Men nej.
När vi efter flera timmar äntligen visas in i sista rummet så förstår jag ju, Julia också.
Att nu ska hon få gips.
Hon valde ett blått.

Tre veckor pga att hon fått en sk Re-fraktur efter gamla skadan.

Plutten.
Och allt bara för att dom hade gjort läktare av stolar på skolan för att ha en föreställning med toalettrulle-dockor.



Det sköna är att hon har mindre ont än sist.
Hon säger att hon inte har ont alls.
Jag hoppas att det är så.

Nu läntar vi efter att liksom sist få säga Hejdå till gipset!

Kram 
Maja



tisdag 13 januari 2015

DISNEY ON ICE


Så var det äntligen dags att få åka på sin julklapp som barnen fick.

Det där stora största paketet i form utav en upplevelse.

Att få se alla prinsessorna på Disney.






Och vilken upplevelse.
Mitt i detta enorma kaos av människor, mitt i denna enorma commerce av prylar till hutlösa priser.
Mitt i allt detta så var det helt fantastiskt och med två barn som njöt från första stund till sista.
Som sjöng med.
Mest Alice.
Som hela tiden försäkrade sig om att hon skulle få sjunga med i dom sånger hon kan.
Vilket hon gjorde.
För full hals det lilla livet.
Och hjärtat svämmar över där och då.
  




Alla dessa fantastiska åkare och allt allt allt som gjorde det så vackert.
Och Disney likt.















Dom där 2,5 timmarna gick väldigt snabbt, och den korta pausen mitt i behövdes för dom små blåsorna. 
Och om det gick skulle jag nog vilja se det igen eftersom det även för mig som stor var så otroligt mycket att ta in, alla detaljer, allt det glittriga och speciella.

Disney On Ice, det var verkligen värt det.
Alla gånger.

Speciellt som orkanen Egon rådde utanför i mörkret.
Medan vi satt inne och såg gnistrande show.
Som gav applåder och hisnande 
(När Ariel hängde tio meter upp i luften och gjorde spinn runt ett rep...)
Som gav hjärtvärme och luddigt hjärta när Alice lägger händerna runt mina kinder mitt i allt och högtidligt berättar att hon är så så så glad att jag finns, att jag är där, att jag är hennes skatt och hjärta.
Det är svårt att inte smälta då.

Disney.
Se den om ni kan.

Kram
Maja