Så hände det igen.
Det där man inte vill ska hända.
Armen i gips.
Igen.
När Jonas ringer hem mig från jobbet och berättar att Julia ramlat i skolan.
Stått på en stol och trillat i golvet och fått armen under sig.
Jag tvekar inte ens att åka till akuten.
Nånstans i huvudet förstår jag ju redan då att armen är bruten igen.
Samtidigt sitter man där på akuten under flera timmar mellan alla undersökningar och röntgen att det inte ska vara så.
Att hon ska slippa.
Att armen bara fått en vrickning och imorgon mår alla tiders.
Men nej.
När vi efter flera timmar äntligen visas in i sista rummet så förstår jag ju, Julia också.
Att nu ska hon få gips.
Hon valde ett blått.
Tre veckor pga att hon fått en sk Re-fraktur efter gamla skadan.
Plutten.
Och allt bara för att dom hade gjort läktare av stolar på skolan för att ha en föreställning med toalettrulle-dockor.
Det sköna är att hon har mindre ont än sist.
Hon säger att hon inte har ont alls.
Jag hoppas att det är så.
Nu läntar vi efter att liksom sist få säga Hejdå till gipset!
Kram
Maja
1 kommentar:
Hej! Men stackarn, att göra illa armen igen... Här vabbas det med dunderförkylning, öroninflammation och ögoninflammation på båda ögonen!! Tur att det finns i-pad och netflix, men efter att ha sett serien Barbie-Life in the dreamhouse minst tusen gånger så börjar den här mamman tröttna lite..(tur att man kan läsa lite bloggar) Kram Ann-Sofie
Skicka en kommentar