söndag 24 maj 2015

NEMA REKLAMA MEN FLÜGGER IS DA SHIT



Rena paradiset att kunna plocka upp provburk efter provburk med härliga nyanser från Flügger som ska provmålas då jag ska välja kulör ner till bottenvåningen där snickare och målare håller till.





Tio härligt krämiga nyanser och likamånga penslar.

Som att kliva in i en godisbutik om du frågar mig.
Jag går ju liksom igång på sånt här.

Måleri.
Förändra.

Vilken vägg fick då offras för att kunna måla en yta av varje färg och precis där ljusintaget är som störst och bäst och dagsljuset ligger på mest naturligt.

Köksväggen of course :-)

För en målarmästare finns inga hinder.
Eller ologiska väggar..
För nu måste jag liksom även måla om köksväggen...Men det borde kunna lösas.

Färgen är nu specialbeställd och finns klar för leverans på måndag när målaren kommer.
Då är golven lagda.
Lister på plats.
Klinkersen lagd.

Ska bli så himmelens skräckslaget att komma hem den dagen målaren vart här.
Tänk om jag valt fel?!

Även färg till barnen rum fanns med bland dessa provburkar och ja, jag har en stprslagen favorit.
Till på köpet den som Julia fastnade för där på köksväggen.
När jag med förmaning berättade för Alice som med lystna blickar förmodligen funderade på vad hon minsann ska måla på väggen nästa gång och på vilken vägg.
Får mamma får ju hon, inte sant?

Så.
Jag talade noga om att det är b-a-r-a mamma som får måla så här totalt tokigt på väggarna.

Får se om den förmaningen fastnade eller om hon bara hörde det hon ville höra.
Som vanligt...

Det blir bra det här.
Jättebra.
Verkligen.
Och så nervkittlande spännande.
Som att vänta på jultomten. 
Eller skatteåterbäringen.

Kram

Maja

TIO TIMMAR SENARE - SOFFBORDSPROJEKT



DEt där soffbordet jag fyndade på Blocket fär några hundralappar...
Rödaktigt sheasmträd som jag efetr fem minuter målade matt svart.
Och som sedan dess behövts bättras på hela hela tiden eftersom fröken minsann inte tillhör dom som lägger ner sin själ i det där underarbetet.
Tycker det tar bort udden av det roliga.


Så...
Fem lager färg skulle väck.
Det tar sin tid och kraft.
Och slipa med maskin innebär bara att det går papper efter papper eftersom färgen sätter sig i det där slipiga. Så det var bara att gå lös med skrapan.
Och redan där tröttnade jag.


Men med en slipmaskin och en mängd slippapper och en evighetstid och ryggont och babylena fingrar, för tro mig, det får man när man slipar och har en vibrerande sådan i händerna någar timmar i sträck, Lägg till trötta armar så är man i hamn sedan....


Tada!

Helt trärent.
Och vackert.
INte ett lager lack kvar och tro mig, det var ett gäng som skulle bort.



Nu har bordet fått flytta in igen.
Mellan sofforna efter en vecka på vift.

Och kan ni tänka er.
Det tog en kväll innan det började klia fingrarna att man kanske skulle lasera det....lite lätt...i lite järnvitriol...lite drivvedskänsla över det....
Hm...hm....  ;-)

Jag vet.
Obotlig.

Kramar

Maja 

EXPLOSION I RABARBERLANDET


Hej Söndag

Vilken dag.
Inte lika varm som igår men allt som innebär altanhäng och fika stunder i lounggruppen i strålande sol, trots lite vind i seglen, måste ju ändå tecknas som bra dagar.

Men.
När Julia och Jonas var iväg på Golfkul som alla andra söndagar och jag tittade till rabarberlandet insåg jag att jag inte kan ignorera det längre.
Den där explosionen som skett.

Mina o-gröna fingrar till trots aå verkar det ha skett någon slags förvirrig bland rabarerna över detta och dom tror att jag är den bästa utav bonnmoror att våxa upp baland för jisses....dom flödar över åt alla håll och gör jag inget åt det snart, gallrar och plockar bort så kan vi snart använda dom som parasoll....


Min hjälpareda och jag började röjja....

DEn stora hjälpredan hade nämligen fått påhälsning utav ett grannbarn hon aldrig lekt med, och heppz så såg vi knappt röken utav henne....förens dom kom hit igen och då drog med Alice i leken för då hade jag kanppt några barn kvar efter det....




Så.
En smula barnlös och sysslolös (nåja) så var jag ju tvungen att ta mig an dom där groteska rabarberna innan dom tog över huset.

Saft..chutney..letade recept och inspiration och lånade saftsil utav Cia.



Det blev en liten hög på nästan tre kilo av den lilla harmlösa skörd jag tog....


Men det bidde ingen saft utav det idag utan det näst godaste.

Kräm.

Det är dock helt lönlöst att charma barnen med det här mellanmålet för dom uppskattar det inte.
Men vi vuxna gjorde det.

Kram

Maja

torsdag 21 maj 2015

OXFORD



Det valdes klassiskt till tvättstugan.

Oxford från Golvabia.

Det marrachech golv satt önskade fanns inte och beställningstiden på snarlika var för lång.

Men det blir bra med klassiskt vitt och svart.




Det kommer bara läggas på golvet.

Väggarna blir målade i obruten vit.

Jag kan villigt erkänna att det kliar i fingrarna att få sätta igång och inreda där nere...

Men en sak i taget, först kasnke primern ska torka och klinkersen läggas.

Kan vara så.

kram

Maja

ACTION PÅ BOTTENPLAN



 Ja nu börjar det hända saker nere på bottenplan.

Vattenskadan, när varmvattenberedaren sprang läck, skedde i slutet av okt och först nu har det börjat iordningställas.

Det är stundtals en bunt med karlar där nere från Almekärrsbygg och deras vvs'are och snickare och ibland bara Richard som kör det mesta själv.

I måndags var vi och tittade på golv och klinker.

Golvet blev vitlaserad lönn och gör bottenplan varmt och mjukt.

Samma golv överallt.



Men att säga att det finns ljusning och at man ser det färdiga resultatet innan det är klart är en överdrift.
Så är det inte.

Det är bara kaos där nere.

Och här uppe ligger byggdamm som en  hinna överallt.

I solljuset som lyser in ser man det på golvet, jag känner det under fötterna och jag ser det på alla möbler och jag avslyr det.

Barnen tvingas leva i det, leka i det och vara i det och det letar sig in överallt så jag blir galen.

Vart jag än drar handen blir den pudrigt grå.







Och detta...

En ny NIBE hitkörd.

För i igår förklarade snickarn och vvs'aren att våran nu gett upp. Helt och hållet.
Vi visste ju att det skulle ske ända sedan den sprang läck och lagades provisoriskt så har det legat som en vetskap i bakhuvudet att vi kör den gamla 26 åriga tills den rasar helt och nu tyckte den att det var dags så ett nytt shabrak fick köras hit...


Det blir bra.

Tror jag.

Det är skönt att det börjat hända saker iallafall.

Kram

Maja

tisdag 19 maj 2015

NÄR MAN HAR EN GÅTA ATT FÖRMEDLA




Alice satt vid frukostbordet i lördags...

-Mamma. Nu säger jag en gåta. Den börjar på P. 

Och så tittade hon manande på paprikan som låg där allena kvar på tallriken.

- Hmmm, funderar jag...Kan det vara paprika? 
-Nej!

Sen gick det lång stund av oliak förslag från Julia och mig på alla frukter och grönsaker vi nånsin bara kom på men det blev ständigt bestämda NEJ hela tiden.

-Är det något djur då Alice?
- Jaaaa,  jag sa ju de!!
- Hm, ok... Är det stort? Litet? Lång hals?

Jag frågade allt jag kom på , med vetskapen om att dom hade ju vart på Borås djurpark dagen före så det kunde ju vara något sådant djur.

Hon berättade efter alla gissningar att det var pytte pytte litet. Och visade med fingrarna.
- Ah. Litet som en nyckelpiga? 
- Mmmmm just så sa Alice.
- Är det en....myra? Mygga? Fästing?

Till slut blev hon ilsk. 
Så där bestämt sur som bara älskade Alice kan bli.

- Jag saaaaa att det var LITNARE än en nyckelpiga!!
- Ja fast...en mygga ÄR mindre..

Till slut tröttnade hon. Vi förstod ju inte iallafall och hade väl med betyg uruselt utnämt oss till jordens sämsta gissare någonsin om Alice fick bedömma.

- Mamma, nu avslöjar jag. Ok?! 
Gåtan är: en hundvalp! 

Och så slog hon armarna i kors och satte näsan så där lite lite i vädret, den där minen som är så typisk henne och som jag älskar.
Den där minen av beslutsamhet och egen vetskap att hon minsann hade rätt och så fick det bli och alltid vara. 

Och hundvalp...Jätte logiskt...såklart :)

Kramar

Maja

LJUVLIGA EMPATISKA BARN


Ni som känner mig vet att jag värnar om den lilla.
Den lilla i det stora.
Människan.
Vuxen eller Barn.

Att alla har lika rätt och lika värde och att visa gråtmilda filmer på utsatta och fattiga sjuka barn eller vuxna är förenat med att hjärtat drar ihop sig till en klump och jag skulle vilja ta hand om varenda utsatt barn och ta dom vuxna i handen och leda dom till en plats där allt faktikst är bättre.

Så.
När jag fick se Julia och Unnas tillverkade skylt igår smälte jag totalt.

Blev sockervaddsmjuk och luddig och blank i ögat och ihopkramat hjärta och jag tänkte att det där barnen, det har empati och tanke och förstår att det finns skillnader.

Som när Alice har växt ur något och jag påpekar att det där får flytta ut ur din garderob nu hjärtat.

- Jaaaa, då kan jag ge det till fattiga barn. Som inte har några byxor, eller pengar.

Jag tror det är viktigt att tidigt förklara att det finns skillnader.
Att alla inte har samma förutsättningar.
En del har det inte självklart.
Alla får inte presenter, eller julklappar.
Eller ens kramar av en vuxen.
Att det finns barn i våran närhet som inte far så bra.
Att det är viktigt att ha den empatin i kroppen.
Och tidigt berätta att Alla kan göra något för att hjälpa till.
Alla.

Och någonstans så har alla berättelser och ord slagit rot i Julias kropp.
Det visar sig vid olika tillfällen.
När vi får slantar över i butiken och hon undrar varför dom inte har en sparbössa till dom fattiga barnen för hon vill ge dom slanten.
När vi går förbi den trasiga männiksan utanför någon av alla platser där man träffar på dom och hon vill ge dom mat eller godis eller frågar om jag har en peng hon kan få ge.

Det har slagit rot och jag är glad för det.

Så när jag fick läsa den lekfulla skylten till deras affär så blev jag glad för mitt i det lekfulla så har alla mina ord grott sig fast lite grann.

Älskade unge med stora hjärtat.

Kramar

Maja

ERS HÖGHET, OM JAG FÅR BE


Vilken kalassöndag barnen hade.

Båda hade kalas inbokade hos skolkompisarna och samma tider nästintill så det var bara att ta ett bran var och fara på festligheter.

Båda är fortfarande att dom på vissa kalas vill ha oss kvar och då står man där och sippar kaffe i evighet och tänker att herregud så skönt att bara kunna lämna allt detta sedan :-)



Alice kalas var hos kompisen D i deras underbart vackra hus som verkligen passade ett gäng prinsessor, stort som ett slott med gigantiska och pampiga rum med fyra meter i tak.

Där tillbringade en hög av Elsor tre timmar med att dinera pizza, tårtta, gå på jakt efter godispåsar och helt enkelt att leka och ha roligt som bara ett gäng fyra åringar kan.







Och Alice var kittat till tänderna som Elsa, allt utom den långa vita flätan, den vill hon inte ha.
Jag vet inte varför men ingen utav dom har någonsin haft en fachination (svårt ord!?) för det där med peruker och jag tror att hon drar allt över en kant.
Löshår som löshår, fläta eller hårburr.

Men.
Hon trollade fram is och stampade foten i golvet och ville helst tituleras 
-Ers höghet utav oss här hemma, något jag gör med glad min för ingen är sötare än hon när hon har sina små befallningar...

Söndagen for snabbt förbi med slipning av bord och studsmattehoppning.

Inser att den där mattan är bra för mig också.

Gumpen ska ju i dom där bikinisarna inom kort.....

Say no more.

Kramar

Maja


söndag 17 maj 2015

KLÄMDAGEN PÅ BORÅS DJURPARK



Det var den stora klämdagen i fredags för den som missade det.

Och gassande vackert väder och jag kan lugnt intyga att jag var tämligen allena på kontoret och smet hem strax före tre.

Men barnem dom hade en fantastisk dag med pappa J på Borås djurpark och nyttjade fyra lekparker och såg alla djur dom ville se och fikade och åt på alla dom pannakakor, kladdkakemuffins och annat jag fixat dagen före.
Man vet ju vad dom vill ha på sina utflykter mina kära små.

Eftersom jag inte var med bjuder jag på foton...





















Det var tomt när jag körde in på upofarten.
Med fredagsgodiset i famnen och slippapper under armen.
(mer om det senare, ett litet project jag har)

Så jag slog mig ner på altanen, lutade mig bakåt i den fluffiga soffan och njöt av solen och kaffe och lugnet.
En galen vecka.
Och veckan före.
Har inte hunnit i kapp riktigt ännu och känner det.

Sen kom dom.
Mina underbaringar.
Och himmel så jag saknat dom.

Det är aldrig komplett fören jag har dom i famnen.

Kram

Maja