Det där med att vänta på något är inget som varken jag eller mina barn har någon vidare längtan efter.
Att vänta torde ju vara det tråkigaste som finns.
Det tycker även Alice.
Så jag bara måste bjuda på ett bildregn från den där väntan på att tårtan skulle bäras in och alla skulle stå upp och sjunga för henne.
Jag dör sötdöden och fnissar högt.
Blir sockervadssluddig och ler stort.
Fina Alice.
Och så på slutet.
Den tröttaste utav alla. Julia.
Som hamnade i tårt och chokladbolls-koma.
Kramar
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar