söndag 3 maj 2015

NÄR MAN BLIR LITE STÖRRE


I halva munderingen av det som låg i dom rosa fina paketen....

(klänningen jag köpt måste bytas till större storlek, annars hade vi haft en komplett Elsa här idag kan jag intyga)



Det har längtats efter den här dagen när hon skulle bli lite större.
Lite större och närmare storasyster och start i skolan.

Att bli fyra.
Inte riktigt en hel hand men nästan.

Men att bli fyra medförde lite andra tankar hos Alice,
Tankar om det där som alla tjatar om.
Det där om att när man blir fyra måste man sluta med napp.




Så idag har fröken ihärdigt sultat och snuttat.
Som att det var livets sista dag men den där snutte-pluppen.

Trots att jag lovat och bedyrat att jag tvingar henne inte.
Oavsett vad andra säger och tycker så tvingar jag henne inte att sluta.
Det blir sällan bra.
Och jag har aldrig sett en sju åring med napp så någongång kommer hon sluta av sig själv.
När hon är mogen.




Så, som Elsa har hon lekt idag.
Med handskar och Krona och det magiska spöet.
Hon fick ett par blå ballerina skor jag hittade i gömmorna då hon med trunpem min förklarade att hennes fötter minsann inte kunde göra is när hon stampade i marken som Elsa gör.
Hon måste, m-å-s-t-e har ett par blåa skor.
Måste.

Vilken tur att det fanns i gömmorna...

Alice dag.

Fina hjärtat.

Som vi sjungit för även idag.
Och som uttryckte sig som bara Alice kan, när vi satt i solen och åt den där fina lilla rosa prinsesstårtan.

- Mamma, tack för en härlig födelsedag.
Den härligaste dagen. 
Tack mamma...jag älskar dig, du är min bästa vän.

Om jag inte dött sockervadssdöden innan så gör jag det varje gång hon yttrar sig så där.
Det där fantastiska mjuka och allt igenom snälla och tacksamma.
När dom där små mjuka hönderna läggs runt mina kinder och hon pussar mig med mjuka smack på munnen så dör jag en smula varje gång.

Varje gång.

Det var viktigt att dagen blev bra för henne.
Och jag gjorde allt jag kunde för att den skulle bli det.
Den var viktig.
Hon har längtat så länge.

Även om dagen var förenad med skräck och tron om att nappen försvinner.

Älskade Alice.
Sluta aldrig vara Alice.

Kärlek

Mamma

Inga kommentarer: