DEt där soffbordet jag fyndade på Blocket fär några hundralappar...
Rödaktigt sheasmträd som jag efetr fem minuter målade matt svart.
Och som sedan dess behövts bättras på hela hela tiden eftersom fröken minsann inte tillhör dom som lägger ner sin själ i det där underarbetet.
Tycker det tar bort udden av det roliga.
Så...
Fem lager färg skulle väck.
Det tar sin tid och kraft.
Och slipa med maskin innebär bara att det går papper efter papper eftersom färgen sätter sig i det där slipiga. Så det var bara att gå lös med skrapan.
Och redan där tröttnade jag.
Men med en slipmaskin och en mängd slippapper och en evighetstid och ryggont och babylena fingrar, för tro mig, det får man när man slipar och har en vibrerande sådan i händerna någar timmar i sträck, Lägg till trötta armar så är man i hamn sedan....
Tada!
Helt trärent.
Och vackert.
INte ett lager lack kvar och tro mig, det var ett gäng som skulle bort.
Nu har bordet fått flytta in igen.
Mellan sofforna efter en vecka på vift.
Och kan ni tänka er.
Det tog en kväll innan det började klia fingrarna att man kanske skulle lasera det....lite lätt...i lite järnvitriol...lite drivvedskänsla över det....
Hm...hm.... ;-)
Jag vet.
Obotlig.
Kramar
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar