Det var söndag och det var dags att fara på kalas hos förskolekompisen Hilda.
Ett sexårs kalas minsann.
Och fara på kalas, det gillar vi.
Det där med att göra sig finare än vanligt, att glamma lite extra, glittra lite, slå på stort.
Den här gången fick jag stanna hela kalaset och fick möjlighet att gosa med en bedårande liten Greta på precis ett år som var så där sockersöt och lagom hulliga armar att man bara ville ta med sig henne i famnen och rymma.
Men nånstans där sansar man sig ju och inser att det där med att rymma med en ettåring, njae..
Ett års tiden har vi redan gått igenom två gånger och den må bara fantastisk på alla sätt men, passerad.
Där satt vi då, alla vi pappor pch mammor....alltså jag och Sagas pappa Henrik, på innergården i strålande solsken och blev serverade kaffe och tårta och dialog och så goa kramar av Greta.
Och mellan varven kom Alice och myste, för att sen med rungande fart bege sig in mot kalaset och lekarna, skattjakten och godispåsarna.
Väldigt få stunder i livet väger jag tyngre än skattjakt och godiskpåsar på kalas...
- Mamma, jag är verkligen vacker..eller hur mamma?
- Den vackraste jag vet..
Så stod hon där på altanen mot baksidan, skogen i bakgrunden och var så där Alice som bara Alice kan vara. Mjuk och bedårande och helt fantastisk.
Glad söndagskväll allihopa.
Kram
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar