onsdag 30 september 2015

EN HELG MED BONUS


Det var fredag och dags för fredagsmys med mannen och dom båda jag har ynnesten att få som bonus lite då och då.

Och eftersom vi varannan vecka lever i kappsäcks-tänket och bor hos varandra så packade jag för dom tre dagarna jag skulle spendera tillsammans med dom som gör hjärtat sockervadssmjukt.

Dessutom var det ju inte en helt vanlig helg, det stundade kalas för dom båda T och I eftersom båda fyllt år och nu skulle stora släkten komma och jag kastas in i skärslelden tyckte F.

Nu var det ju inte så mycket till skärseld kan jag intyga med varmt hjärta utan en mera varm och välkomnande känsla är svår att sätta ord på.

Men iallafall, Kalas manar till paket och det finns få saker jag älskar mer än att strosa runt och plocka ihop ett bra present-kit och extra roligt när det är två bakglada rosa-älskande barn gjorde ju att det var svårt att inte göra paketet större än vad det blev.

Mina fina underbaringar var självklart också bjudna på kalaset men pappan sa nej till att dom skulle få gå och det är kråksången med varannan-vecka och barnen som vi har i otakt.

Men det överlämnades, ändå från oss alla tre, med kramar och rop som följd och ett löfte om att vi skulle ägna hela härliga söndagen åt att baka...
Och räknade snabbt ut att om vi bakar en sak om dagen skulle den där kakboken räcka i tre år framåt..
Så, det var ju bara att sätta igång där på söndagen när vi vinkat av F som åkte för att ta hem hela vinsten på touren han spelade.

Heja Honom!

Av 80 tävlande vann han!

Men, det visste ju inte jag och bonusarna när vi gick där på butiken och botaniserade varukorgen full så vi verkligen skulle kunna ägna hela dagen åt att baka och fylla frysen..










Så en helg gick till ände.

Och köket doftade av nybakade vetesurdegsbullar med smörkräm som är på snudd dom godaste jag ätit och receptet hittas HÄR

Dom fantastiska cupcakes barnen gjorde med chokladsmet fylld med bitar av choklad och topping med smörkräm i rosa och choklad och en mängd ätbara pärlor var inte bara goda utan fullkomligt fantastiskt fina och dom där Choklad-mandel bicottina åt jag nog både tre och fyra för mycket utav när jag sent om sider satte mig ute på altanen i kvällssolen med pläden om kroppen och en nygjord Cappucino i handen som fina lilla T kom ut med och längtan efter den snart hemkomna F växte i kroppen och längtan efter måndagen när jag skulle få återse mina egna små underbaringar skapade tårar bakom ögonlocken som det alltid gör när jag tänker för mycket på frånvaron.

Den där balansgången är svår.
Att längta, men inte släppa kontrollen över längtandet för då brister det.

Det har brustit många gånger och jag blir alltid uppplockad ur den där högen jag förvandlas till på glovet. Upplockad i famnen på mannen jag älskar.

Han vet hur skör jag är vissa stunder, när vi har fantastiska dagar med hans fina två, men saknaden efter mina sitter i ryggraden och hjärtat och skulle vilja krama sönder dom för att återigen få känna barndoft i näsan och små händer i mina.

Det är en ynnest att få ha barn...och ännu en ynnest att stundtals då få njuta av närvaron och närheten till ännu två, och jag är tacksam för det.

Tacksam för enkelheten i att från att vara två familjer om tre, blir en familj om dubbelt upp.

Det om något, gör att man blir så där bomulls-luddig som sockervadd i hjärtat.

Kram

Maja

Inga kommentarer: