Så står det där.
Årets Gran.
Och massor av tid och händelser har passerat förbi sedan jag sist skrev några rader.
Det går en stund mellan dom, jag inser det och det finns en rad osaker till det.
Det har passerat två luciafiranden och en skolavslutning i kyrkan där jag kände ett sådant vemod över att jag gick där i regnet, ensam på väg mot kyrkan för att se mina barn stå tillsammans med sina klasser och sjunga magiskt ögonen fick den där glansiga blicken.
Jag gick där ensam utan mina barn, Det var inte min vecka. Dom skulle komma dit med Jonas.
Dom fantastiskt fina julavslutningsklänningarna jag köpt låg nerpackade hemma.
Inköpta innan jag räknat ut att just julavslutningen inte var min tid med barnen.
Så mycket har passerat.
Julavslutning, pepparkasbak med alla barnen så det doftade sockerbagare i flera dagar efteråt, julgodisbakning i mängd och massor, kompislek, syskonlek, Julkalender-mys när vi efter varannan-vecka livet kurar upp oss i sängen och avverkar sju av dom missade avsnitten på raken.
Det är sånt man har en ynnest att få göra när det är varrannvecka-liv-
Att njuta eftra mycket när man har barnen intill och i famnen.
Vi har druckit osedvanligt lite mängd glögg men ändock njutit en absurd mängd ostar och pepparkakor och goda viner.
Och det slår mig hela tiden..
Jag har aldrig vart så lycklig som jag är just nu..
Årets Gran, och mer därtill.
Det var den jag ville bjuda er.
Kärlek
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar