Detta med vagnar...na...

Hm....detta med vagnar är ju lite som med handväskor.

En snyggelisnygg accessoar men som måste vara praktikst :-)

Nej, så är det ju inte men snyggelisnygg har nog varit mottot..och praktisk.

Men, om någon innan vi fick Julia, hade talat om hur många vagnar vi skulle komma att äga så hade jag väl svimmat en liten aning eller iallafall himlat med ögonen..

Här är dom!

                                            

Vi började med en Teutonia Mistral S..

Riktigt nöjd så länge vi hade liggdelen, när sittdelen skulle på kändes det som jag körde runt på en Stena Färja..



Då blev det lite snabb jakt efter en ersättare.

Fastnade för vännen AK's vagn Quinny Buzz 3.

En knallröd härlig sak med tempurdyna åt Julias lilla rumpa.

Den funkade ett tag...

Till jag kände att Julia blev lite för stor för sitsen....

 

Då införskaffade jag oss en BabyTravel..ni ser ju redan här den röda tråden.

Tre hjulingar is tha shit. :-)

Den här var smidig, lätt och fantastikst lättkörd..

Men kändes..beige.

Trist alltså.

Bytes-tentaklerna sattes ut och en kväll utan så mycket sömn men med ett fungerande internet..

.....budade jag hem The Vagn Numero Ono av bara farten.

En Urban Jungle Mountain Buggy.

För den fachionabla summan av 4500 inkl frakt för en 2009 års modell.

Åh lyckliga lycka bättre vagn får man leta efter.

Ångrar det köpet det gör jag aldrig.

Quinnyn och BayTraveln åkte snabbt ut på Blocket för tre vagnar i våran lilla hall i stan var inte att föredra :-)

Om du frågar Jonas alltså....

UJ vagnen, singel varianten, den har vi fortfarande kvar...

Men eftersom Julia fortfarande älskar att vara vagn buren och lillasyster var på ingång fick vi ju för dryga året sedan även införskaffa en Duo variant utav min älsklingsmodell Urban.

För er som letar Duo varianter.

Sluta leta, Köp Urban.

Nöjdelinöjdast.

Men, nu är det ju som så...att ibland behöver man ett komplement.

Så nu består vagnparken även utav en Quinny Zapp när vi måste vara lite mer minimala.

Det är väl ganska bra arbetat på fyra år.

Sex vagnar totalt varav vi nu bara har tre kvar :-)

Vagnar är som skor...du kan inte ha för många....

/Maja

Utflykt på lite vift..

Fredag och vi skulle åka på utflykt med Stina och Albin medan pappa J och K byggde klart staketet...

Målet var att åka till Säveåns Naturreservat då jag läst i den lokala tidningen att leden nu var handikappanpassad...?!?

Första stoppet blev det som man uppmanades till på deras hemsida..

Ut ur bilen med barn och vagnar, packa fullt med fika och picknick och filtar och regnkläder.

Ut på stigen (vi kanske borde anat redan då att så värst handikappanpassad var den ju inte från DET hållet...)

Vi kom nog 50 meter genom snårskog och stock och sten, sen fick vi ge upp och vända tillbaka.

Två snälla lokala killar gav oss då tipset, för att kunna ta oss runt med vagnar, att åka tillbaka och parkera vid Stenkullens pendelstation, där fanns en ingång mot reservatets led...

In med barn och vagnar och all packning i bilen igen, vända tillbaka och parkera vid nästa stopp.

Vi hamnade inte på leden utan istället spatserade våra hungriga magar och ben mot en lekplats vi såg mellan husen..

Där slog vi oss ner och packade upp medhavda maten och fikan.

Lekte och sprang några timmar..

När liten vaknade mumsades köttbullar och nyponsoppa.

Medan hon studerade vad dom andra barnen (Stina Julia och Albin, fniss) gjorde...

Dom gungade :-)

Vid två tiden packade vi återigen vagnarna fulla och tänkte att vi skulle gå en promenad och leta efter den där stigen in i reservatet, tanken med hela utflykten var ju nämligen att vi skulle kunna släppa alla barnen fria, utan att passa för bilar och annat...

Den iden falerade ju direkt..

Leden hittades, solen sken, Julia var trött i benen så plan B infördes.

Bada barnen i lsingelvagnen, puh!

Vi gick där på grusade fina stigen med vildvuxna fina blomsterängar omkring oss, tills vi abrubt fick inse att nej, vi kommer inte förbi här heller.

För att komma över ån efter ca 100 meter (?) så skulle vi nerför två branta trätrappor i vinkel, sen över en bro, sen visste vi inte hur det såg ut..

Så vi fick återigen vända tillbaka till bilarna.

Men, vi fick härliga timmar med mycket lek, gott härtligt sällskap och massa sol.

Och nu vet vi vart vi INTE ska åka för att ta oss in på leden för att ta oss behjälpligt runt.

Handikappanpassat skulle jag nog INTE säga att det är dock.

Inte på långa vägar.

Men från rätt håll så kanske vi kan komma mer än 200 meter :-)

När vi kom hem strax efter tretiden var staketet precis klart dessutom.

Hejhopp vilken bra fredag!

Kram Maja

Oj då så det kan bli...!

Hushållet har återigen en ny vagn i sin ägo. En Svart Urban Jungle av årsmodell 2008 med garanti kvar och en väldg massa medföljande tillbehör som annars skulle kosta skjortan att köpa till. Man behöver ju liksom sittdyna, regnskydd och bygel, men det är inte standard.

Hur som haver. Jag slant lite på tangenterna och vipps hade jag lagt högsta budet. Oj så det kan gå. Julia har fått ett lyxåk och ingen är gladare än jag. Jonas är inte så glad, men det blir han snart. Han har belagt mig med köpstopp, HAHAHA!
Vagnen fyndade jag på Tradera för den faschionabla summan av exakt 4675 kr inklusive frakt med DHL. Det ni! Ett klipp, kap, ett hejdundrade fynd helt enkelt.
Dom två vagnarna vi redan har säljs och vi går förhoppningsvis ganska så plus minus noll. (För dom som inte vet så säljs begagnade 2007:or för allt från ca 5000-6500 så 4600 för en 2008 med garanti kvar är TOKBILLIGT!)

Men karlar, dom fattar ju ingenting.
Dessutom, Jonas gör av med drygt 5100 kr per år på sitt golfspelande. Han gör av med ca 7000 per år på sitt snus. Redan där har vi TVÅ st splittnya Urban vagnar kära Einstein! Jag har inte dansat på elva månader, har således sparat ca 4800 kr på det.
Jag fyndar det mesta av allt jag köper, jag slösar inte fast alla tycks tro det, jag huserar duktigt med dom inkomster som kommer och jag har alltid pengar kvar när månaden är över. Jag spenderar i genomsnitt , för att räkna lågt, tre timmar per dag, i sällskap med vagnen. Det är drygt 20 timmar i veckan. Ska man då inte ha något man trivs med, som är det allra bästa för Julia. Jo det ska man!
Det kommer jag aldrig tulla på. Bekvämligheter för mig är skitsamma, men Julia ska ha det bästa. Dessutom ska hon färdas med klass. End of discussion.
Så, någon som är intresserad utav en toppen fin, svart Babytravel Jogger. Knappt nyttjad, hör av er. Billig.
Även en röd Quinny Buzz kommer nog ryka tror jag, fast den är ju bra som liten vagn när vi ska ha mycket annan packning i bilen, hm, dilemma.
Kram Mamma

Ps, Julia, du vet ju att mamma älskar skor, det finns risk att, en liten liten risk, att mamma även älskar vagnar. Men jag lovar att inte byta så ofta...



Vagnen MED bumperbar (bygel)


Tillbehören, regnskydd transparant, sittdynan, som man kan klä om man nu vill de :-)
och hjulskydden.

DEN NIONDE

Men herregud vad är det som är så försnillans roligt med barnvagnar?
Det går inte att förklara, det bara är det.

Så av den anledningen (nåja, inte bara) började vi det nya året med att införskaffa hushållets nionde lilla åk.

( Hushållets totala konsumtion läses om Här)

Jag behöver en smidig (och snygg) vagn som blir minimodell hopfälld men som ändå är rejäl och kraftig till skillnad mot dom flesta andra paraplyvagnar som blir lika små.

Det blev en Phil & Teds modell Smart.

7 kilo lättvikt med aluminiumram som jag tom kan slänga in i bagaget med en hand.

(om jag nu tycker att jag skulle vilja stila lite inför förbipasserande....)

Rejäla hjul och perfekt för ändamålet att vara smidig, snygg och ändå kunna klara dom flesta underlag och lite terräng och skog.

Det är ju med vagnar som med skor.

Förbaskat roligt att testa olika och när man anser att medlen inte behagar ändamålet, ja då testar man nytt.

Att möjligheten finns stavas oftast Blocket.

Köp-sälj-köp-sälj

Och ja, det stämmer ju att vi även har en stor rejäl Phil & Teds Vibe där nere i entren men jag är så otroligt sugen på att återinskaffa en Urban, då jag saknar våran som såldes, men denna gången satsa på den mindre modellen Swift.

Tål att funderas på...

Tänk om man innan man skaffade barn skulle förstått hur många vagnar man skulle äga, eller sukta efter, eller vilja prova, eller hur många man testat och ratat och hur många man älskade en kort stund men sen bytte ut , jag skulle nog blivit en smula chockad :-)

Kram

Maja

Dagens promenad

 

-Vi går ut och går mamma, till busshållsplatsen, sen tar vi bussen till affären.

- Det var en bra ide men jag har inte busskortet med oss, och då får vi inte åka med.

 

- Fast mamma, vet du, jag har en ide, vi går inte fram till passageraren (chauffören) utan smyyyyyger oss på bussen, hihi...

- Men man måste ha busskort Julia, annars kommer faktikst Kling & Klang

(jaja, dumt att hota med det men dumt att uppmuntra tjuvåkning när dom dessutom vill dra in hela vår busslinje)

 

- Hm, det så klart, men mamma....Åh! Kling & Klang är ju bara på låtsas ju.

Dom finns ju inte som du och jag och Alice.

 

- Så då får man ju det, smyga sig på bussen?

 

- Eller...?

 

Sen gick vi där med våra vagnar i strålande solsken, vi gick upp mot andra området och skulle lekplatsa lite.

I solen.

- Mamma, jag har ju fyra hjul på min dockvagn, två på sidorna, men du har bara tre.

Ett på framsidan och två på baksidan, inte som jag, jag har ju fyra, jag är ju fyra år.

Men jag behöver nog faktikst ett vagn som mina dockor kan sitta i mamma för titta, och så slog hon ut med båda händerna, den här kan dom ju bara ligga och sova i, och dom vill ju faktiskt se något också när vi är ute och går och då får jag ju alltid säga åt dom att dom inte kan det för dom kan bara ligga ner, så då behöver jag nog ett sittvagn, ja det tror jag...

Och så knallade vi vidare.

 

Sen utbrister flickebarnet mitt:

- Om jag gråter nu då är det glädjetårar, för det är ju glada tårar och inte ledsna, du brukar ju ha glada tårar ibland.

- Ja det brukar jag verkligen.

- Och jag blev så glad när jag såg den där fina hunden.

( Vi mötte grannens hund)

- Så då är det ju glada tårar.

 

Jahopp....här står vi under stora trädet och fryser rumpan av oss.

För mitt där vi går och konverserar om livets förnödenheter så kommer ett grått moln.

På en millisekund, precis när vi anländer lekplatsen så bara öppnar sig himlen.

Totalt.

Totalt tokspring med båda vagnarna och stort barn in under trädet som skydd men det hjälpte ju inte.

Det var liksom bara att ta två vagnar och ett barn och på bästa sätt rusa hem, vi bor ju snett nedanför.

Jahopp.

Men det var väldigt skönt med frisk luft och en fyraårings filosoferande.

/Maja

Dagstur till Torslanda.

Vi gick upp med tuppen och åkte kl 08 till BVC och Magdalena där Alice fick två sprutor, fick kliva upp på vågen och fram med måttbandet.

66 cm lång, dryga 7500 gram tung och sprutorna gick utan tårar, tack vare fina Julia som höll handen och hela tiden sa:

- Hej Ajice, häj äj ja, titta häj, inte däj.

Hon menade alltså att Alice inte alls skulle lägga någon vikt vid att det stacks in två stora sprutor i hennes lår utan helt ha fokus på sin storasyster :-)

Rara unge!

Hem för frukost och sen packade vi in oss i bilen och drog till vännerna i Torslanda.

För där väntade Elias, Emilia och mamma Annakarin med köttbullar och pasta redo.

Att jag sedan helt missade i någon av alla rondeller och vi hamnade fel, fick ringa pappa Jonas som guidade oss via mobilen, det hör inte till saken, vi kom fram, om än en kvart sent.

Elias var så fin med Alice, han lekte med henne.

Visade henne babyleksakerna...

Hur man gjorde med dom, hur dom lät osv....

Och ni vet vad man säger?

Att av lärdom blir man lite trött... :-)

Emilia, herregud vilken go unge, så mycket energi och vilja och så fantastikst hår!

Elias och Julia har ju känt varann sedan dom ålade omkring i blöjstorlek nummer ett, dvs länge.

Men idag var det så roligt att se dom, dom lekte verkligen med varandra, dom pratade, hittade på saker, kominucerade, ropade efter varandra...

Elias ropade hela tiden på Julia :-)

Och efter lunch och undanplock, när mammorna behövde sitt kaffe och vi skulle smaka dom medhavda muffinsen, som Annakarin skulle vara testperson på, så ville inte ens Julia, käns som Fika-ungen, inte en ha muffins..

Öh...hörde ni?

Julia-ville-inte-ha-fika-med-muffins..?!?

Har väl aldrig hänt.

Men, ni ser det roliga bilgaraget ovan.

Det hägrade.

Men sen kom hon till muffinsen, såklart.

Alice blev trött....

Så jag tog en stand-in-unge i famnen.

Efter standard rutinerna efter lunch och fika, typ: -Nu måste ni kissa barn.

Så drog vi alla på oss utomhus kläder för frisk luft, trots snoriga näsor och slem hosta, och dom minsta rackarungarna fick sova i sina vagnar utomhus medan dom större lekte med grävmaskinen...

Snickrade och lekte uppe i Elias fina trädkoja...

Åkte rutschkana med en sköldpadda...?

Ropade efter varandra....

Grävde...

Och fick leka med Elias vatten-mojänger.

En stav av ngt slag, som man drar upp vatten i, sen trycker ihop den och ut kommer en skvätt av vatten.

Dom gjorde nog slut på fem hinkar dom där två.

Medan mamma Annakarin och jag stod och drack kaffe och pratade och pratade.

Så där fantastikst härligt om allting så allt man pratar om går in i varandra och det känns som man skulle kunna hålla på i flera timmar...

Nu gick ju inte det eftersom vi ville komma iväg i tid för att slippa köerna genom tunneln.

Det gjorde vi inte :-)

Men halv fem körde vi in på tomten och det bara vräkte ner så vi hade verkligen tur med vädret, som fick en härlig lektimma utomhus, för trots snoriga näsaor och slemmiga halsar så är ju frisk luft väldigt bra.

Nu återstår ju att se hur alla barnen mår imorgon.

Tack för en härlig dag!!

Kram Maja

Onsdagens strapats

Påpälsade för att ge oss ut i den 10 cm höga lössnö som fallit sedan natten.

Vårt mål var inredningsbutiken och skoaffären.

Det blåste snö och var ett riktigt busväder...

Speciellt som våra trottarer ser ut, så här..

- Vadå? säger ni?

Precis, vi har inga trottoarer vintertid, det som kallas trottoar är en liten gång på ca 30 cm's bredd som någon gått upp med en pulka...Och för att överhuvudtaget nå denna lilla remsa av icke-snö ska man först forcera en snövall på ca 50 cm höjd.

Lätt med en vagn?

Åhjaaaaaa!  *ironisk*

Jag är ohyggligt glad att vi har en terrängvagn med stora stora hjul, just nu fattar jag inte dom som har små pyttehjul på sina vagnar...

Vi får gå mitt i vägen nästan, iallafall som det var igår, när vi bara kanade fram i moddig nysnö.

Jaha...och så var det dags för nästa utmaning.

Gångvägen vi kan gena ner till sjön, för att slippa gå på stora vägen.

Men där...

....var det så här mycket snö att pulsa fram igenom.

Det är en sak utan vagn, och en helt annan med vagn, som väger ca 30 kg med last.

Stumpan är iallafall varmt nedbäddad, med overall, åkpåse och varma kläder.

Men det blev snabbt kallt ändå.

Mamma Mu...som skulle anta utmaningen:

Att-gå-till-stan-pulsande-i-väldigt-mycket-snö.

Jag måste ju säga att jag älskar mina nya Rieker-stövlar!

Dom har enormt grepp, skön läst och jag fryser aldrig det minsta, oavsett snödjup.

Eftersom snön som bara fortsatte att singla ner övergick i "småspik" så fick Julia sänkas ned och då gick det som det gick, hon somnade, som en stock, med Pricken stadigt i famnen.

Tänk om man fick ligga så där skönt istället för att försöka forcera gångvägen till city.

Vi kom ialafall fram, det tog dryga timmen mot normla ca 30 minuter, genomsvett men vid gott liv :-)

Det är som en egen liten avhuggen värld här uppe.

Dom skottar fram till en viss gångväg och sen är det bara att pulsa fram som gäller.

Hem fick vi dock åka med pappa J som kom och hämtade oss.

Hade aldrig klarat samma tripp hem igen kan jag lova.

/Maja

LEKSAKSSKÅPET

 

 

Sedan lekrummet ändrade skepnad för längesen har det letats efter det där vitrinskåpet.

Det där perfekta.

Lagom stort, lagom stil, lagom rymligt, lagom fint och ja allt det där ni vet som jag önskar när jag håller på och letar möbler.

Det får ju gärna ta lite tid, det gör inget, det måste bli rätt.

 

Nu hittade jag detta fina vackra vitrinskåp som genast fick förvandlas till barnens leksaksskåp.

Och ni kan ju förstå att jag är nöjd, och tjejerna tycker det är fantastiskt att dom ser allt och färgklicken gjorde bra saker där i rummet.

 

 

Medan dom spenderade några timmar på förskolan passade mamman på att mellan jobbsamtalen ta fram stora svarta säcken och rensa.

Renska bort trasiga plastleksaker och bebisleksaker och klossar som dom inte tittat på sedan 1800 talet, ja ni förstår...

 

 

 

Det där skåpet alltså...

Vad är det med mig och skåp?

Detta skåp med dörrar och lådor.

Med rätt detaljer och perfekt storlek.

 

Jag har lovat flera av er fina pics från just lekrummet och snart ska ni få helheten, först ska jag skruva upp lite fina krokar till barnens alla utklädningskläder, inte ska dom ligga nerlnycklade i en låda heller.

Upp på väggen.

Synlighet och tillgänglighet.

 

Hyllplan ska upp för alla dockor som inte alltid får plats i vagnar och docksängar och sen, sen lovar jag pics..

 

Tills vidare får ni nöja er med det vackra skåpet....

 

Maja