söndag 4 augusti 2013

NÖJESPARKEN LISEBERG

 

Är det sommar så är det.
Värmen och solen och alla baden och aktiviteter och gäster och småklottret i min pappersalmenacka.
Allt det där är sommar och planering och ingen planering alls.
Mitt i mellan olika saker kände kroppen, eller barnen för att vara helt ärliga, att Liseberg skulle bevistas ännu engång.
Så, spänn fast bältena och så kör vi ett bildrace utan dess like.
 
För vet ni.
Jag personligen skulle kunna gå med den där kameralinsen farmför ögat mestadels hela dygnet.
Jag ser saker hela tiden jag vill fotografera och förstora.
Men här, här blir det mest Julia Alice Mamma Maja Pappa Jonas och så självklart, våra vänner och grannar som roade sig med oss denna helt fantastiska dag.
Mamma Karin, Elsa och Adam.
 
Och vilken dag.
Barnen fantastiska, höll varan i handen och på långt led för att inte tappas bort.
Att det där gillandet Julia och Adam emellan är ömsesidigt är svårt att undgå.
Så, åtta timmars roande summeras bäst med foton.
Spänn fast.



 
 


 
 

   
 





 
 



 
 


 
 


 
 


 
 


 
 


 
 


 
 

 





 
 
 


 
 
Dessa modiga små.
Jag bara måste skriva det.
Modiga, duktiga och fina.
Vilket mod.
Mamman i huset skulle inte ens sätta sig i hälften av alla dom där sakerna dom provade på.
Mod.
Vänskap.
Fina grejjor det.
 
Maja

torsdag 1 augusti 2013

MEDELHAVSGRILL

 
 
Livet på en pinne och en gunga i trädet.
 
Vi tillbringade dagen hos vänner idag. På andra sidan tunneln i stan.
I solvarm trädgård bjöds vi på fantastiskt god grillmat som jag nästan tänker sno rakt av nu på lördag när min kusin Jens och hans Emma kommer hit för att få glöd på briketterna.
 
(och för att bli lite slagna i spelet MED ANDRA ORD, hysteriskt roligt. Speciellt med min lillebror och hans Lotta som medtävlare)


Nåväl.
Hos vänner befann vi oss så denna dagen och grillade, pratade skrattade och fick dricka kaffet ur fina mormors-servisen som gör att kaffet smakar så där extra gott och Jonas fick vickla lite på lillfingret som sig bör.
Barnen lekte hit och dit och storfavoriten måste ju ändå ha varit hoppborgen som plockades fram och blåstes upp.
Vi fick dessutom se resultatet av allt kämpande med sin övervåning som vid husköpet var oinredd med bara ytterväggar och nu stolt blivit barnrum, sovrum, badrum och mysig filmhörna.
Tänk va, vad man kan hitta på med gipsskivor, färg, lister och en jädra massa man- och kvinnstimmar och huvudbry och ständig pejling av sina inspirationskanaler.
 



 
 


Hur som helst.
Dagen började ju inte så här idylliskt som en saga utan mera drama än så.
Jag menar, varför ska veckan bara innehålla att bilen blir helt obrukbar och Alice får en pinne i foten vid stranden.
Nä, vi toppar med ett akutläkarbesök så här en torsdagsmorgon också.
Alice och Julia skulle bygga lego och lillfisen drar med pannan rakt i hörnet på byrålådan.
Gjupt jack och halvchockat barn.
In till akutsköterska och före i kön.
Tejpa tejpa och på med stort vattenfast plåster.
Det blev inte så stort, men djupt och raka kanter vilket gjorde det bra att tejpa och blödde då minimalt.
Men aj, aj...
Så nu går hon här hemma.
- Påster aj-aj-oj-oj, tiiiittaaaa, botta sen, botta sen mamma?
- Mmmm, vi får ta bort plåstren sen, om en vecka....

 

 
 
 
Så, det var dagen.
Akutläkare och besök på Gårda Johan för att titta på murar.
Och så en dag hos vännerna och kvinnan med de snyggaste ögonbrynen i LaStada.
Tack säger vi.
 
Maja
 
 
 


KOMMA HEM TOMHÄNTA

 
 
Igår var ju en liten mellandag vad betecknar vädret.
Och inte ville vi bara vara hemma och vistas när det nu inte blev något strandhäng vid Uspen så vi packade på oss och proppade ryggsäcken full och så tog vi bärhinkar och drog till skogs.
Målet var att fylla hinkarna till bredden med blåbär och svamp och ja allt sånt där gott vi är vana att hitta där i skogen.
 
 
Men icke då.
Dom letade och letade och hoade och hoade men inga bär i sikte.
En väldig massa ris men inga frukter så att säga.


 


 
 
Medan vi gick där på långa stigen, över Trollbron och tillbaka och hittade lummig skön moss mark att dinera sittande på så hann vi precis ta den sista tuggan, stänga ryggsäcken och gå tio meter förens det började.
Regnet med råge.
 


 
 

 
 Några sköna timmar i skogen fick vi men kom ganska tomhänta till bilen och formligen dränkta i regnvatten.
Men, ungarna älskar det.
Och jag invigde nya trekkingskorna och ungarna fick dras på sina skalbyxor i rödaste rappet.
Så överaskande.
 
Maja