BLOMSTERBUD

Jodå.

Det droppade in ett blomsterbud på torsdagens hjärtan-dag.

Rosa blommor och choklad.

Hoppas alla haft en fin helg.

Vår spenderades på annan ort men återkommer om det.

kram

FRISÖRBESÖK

Det var verkligen på tiden för Julias besök hos frisören.

Slitna toppar utav regn rusk vinter mössa av och på och dessutom har ju håret hennes växt med raketfart sista månaderna.

Så det var dags idag.

Vara nyklippt och fin inför att mormor och Dennis kommer och tar barnen imorgon natt.

När J och jag ska hotella oss lite i en stad inte allt för långt bort.

Medan Julia blev klippt och uppklippt för att hennes korkskruvslockar ska komma till sin rätt så fick jag en kopp kaffe och gick lite bazzoka med kameran, naturligtvis.

Fick även inside-hår-tips utav Frida om hur jag ska få mina lockar att fixeras och faktiskt stanna kvar i håret längre än 20 minuter.

Och att jag visst kan tvätta håret kvällen före, och fixera nästa morgon, som jag brukar, men att jag måste föna håret där på kvällskvisten.

Jaha...ja det är ju bättre att jag kan komma undan så lätt än att behöva stå där med sömndruckna ögon och kalla fotsulor och dra igång blåsen kl 06 varje morgon.

Ghd Curl Hold var visst också en bra lösning för att få dom att stanna i flera dagar.

Värt att testa, absolut.

Just nu sitter ju lockarna eller de uppvikta, med plattången, topparna, i si så där en kvart, tills jag sticker huvudet utanför dörren.

Och Alice, hon blev först lite förnärmad att inte hon minsann skulle få sitta på den höga kudden i frisörstolen, precis som storasyster, för hon hade minsann också långt hår.

Jodå, det hävdade hon väldigt bestämt och energiskt.

Men nöjde sig sedan med att få sitta i fåtöljerna och titta på Dora i min telefon.

Är det något det där barnet är otroligt nöjd med så är det just Dora tittande.

- Dodo ufokaen! Am kommim!

För oinvigda läsare kan jag bara upplysa om att Dora lär ut engelska, bokstäver, former, siffror mm.

Och att hon heter just Dora Utforskaren och säger mer än ofta

I'm Coming!

Vilket då Alice anammat.

Förutom att titta på Dora underhöll hon gärna, och ganska högt, den andra frisörkunden som satt med folieslingor i håret.

Underhållningen bestod i att sjunga Imse Vimse spindel, Lilla Katt och Här kommer lilla Ludde.

Jodå, fredag och allt.

Klart man ska få underhållning hos frisören.

Det tycker vi ju.

Och slutresultatet då?

Fina Frida gjorde korkskruvslockar med plattången och värmde fast små lila gnistrande pärlor i en hårslinga som nu vårdas så ömt att inte ens mössan fick bäras.

- Mamma jag tror inte att jag ens tänker lilla ner idag.

Jag få helt enkelt sitta upp och sova, för jag är ju så fin i håret!

Och ja, det blev hon, och häx väx alla tovor.

Önskar alla en fin alla hjärtans dag, men jag måste nog ändå poängtera att kärlek och omtanke inte bara ska koncentreras till idag, utan till alla veckans dagar, året om.

Kram

GYMNASTIK

Gymnastik med redskap.

Tisdagskvällar med fröken Annika.

Julias gymnastikfröken sedan tre år.

Uppvärmning, hinderbanor, grovmotorik och rörelse.

Och Julia älskar det.

När du börjar skolan sedan har man gymnastik där, brukar jag berätta.

Och Julia, hon tror inte sina öron.

-Va?!? brukar hon utbrista.

-Kommer jag ha gymnastik i skolan mamma?!?

-Det är ju bara i-n-t-e kloooookt!

Och så lyser ögonen av det där glada spralliga.

För tänk va, något så himmelens roligt som alla dessa plintar och ringar och lianer och krokodiler som simmar på golvet runt rockringar man ska hoppa i och ärtpåsar som ska prickas in mellan ribbstolar, tänk va, i skolan har man det på schemat.

Lycka.

Men tills dess, tills dess att man får lyckan att ha det på sitt skolschema, tills dess spenderar vi tisdagskvällarna hos Annika.

I en svettig gymnastiksal med idel oengagerade föräldrar som helst av allt verkar vilja vara någon annanstans än där med sina barn.

Men Annika, den där gymnastik-klippan som peppar, berättar och ställer lagom hårda krav och svåra stationer som dom här fem och sexåringarna kan grejja.

Ibland med hjälp och ibland utan.

Den där Annika som Julia nog gärna skulle vilja stoppa ner i fickan, rulla ihop henne som en liten boll och stoppa ner i sin overallficka och smuggla ut henne från gymnastiksalen och veckla upp henne först när vi kommit innanför dörren här hemma.

- Mamma, viskade Julia när jag stoppat om henne på kvällen.

Jag glömde visa Annika mina lösa tänder.

Åh bara jag inte tappat dom tills nästa gång, jag vill verkligen visa Annika hur dom vickar.

För en femåring, snart-att-bli-sex-åring är det viktigt att få visa och berätta och anförtro sig åt dom som skapar trygga zoner och dom som visar äkta och innerligt att dom bryr sig om och uppskattar våra små på lite korta och ibland snubbliga ben.

Tisdagar alltså.

Tillbringas i en svettig gymnastiksal.

Kram

ALLA HJÄRTANS DAG OCH HALVTID

Alla tillfällen är värda att firas lite extra, tycker ni inte?

Och när halvårsdagen för förskolevistelen sammanfaller med Alla Hjärtans Dag så finns det ju två anledningar att fira lite extra där på förskolan.

Sedan den 14 augusti har dom varit förskolebarn på halvtid.

Nej, det har inte varit, och är inte alltid, uppskattat eller omtyckt.

De flesta mornar är en mental kamp.

Det avsätts massor av tid för kramar och kärlekstankande.

En del dagar är bättre än andra.

Dom värsta är när Alice gråter tyst, bara tårar, och lägger den där dimman framför ögonen.

Avstängningen, den där sorgen som fröknarna säger att dom också ser.

Hur hon härdar ut men inte mer.

Andra mornar är lättare.

Och tack gode gud för det.

Men, ett halvår är värt att fira, det tycker jag ju.

Därför hade det i förväg frågats om allergier och tillåtelse att få baka en hiskeligt massa chokladstinna muffins i knalligt rosa formar för att Julia och Alice skulle bjuda sina förskolekompisar på lite extra firande.

Och det fick vi ju naturligtvis.

Det fanns ingen tvekan någonstans.

Så Kitchen Aiden fick jobba hårt.

Vispa ett tjog ägg och socker, blanda ner kakao och smör och salt och allt det där som gör dom chokladstinna muffinsen till dom saftiga bakverk som ska vara.

Och så in i 18 min i ugnen och under tiden satt Julia och klippte ut 40 små röda pappershjärtan vi tejpade fast på tandpetare och stack ner i varje muffins.

Ska man fira ska man göra det ordentligt.

Ner med alla muffins i varsin rund och rosaprickig burk och så var det klart.

Så, idag firas det lite extra på förskolan.

Både lite Hjärtansdag och lite halvtid och det är ju så vardagen kan göras lättare stundtals.

Med lite firande.

Att uppmärksamma det lilla.

Och ja, ni uppmärksamma inser ju direkt att vi är en dag för tidiga.

Att idag är det dag 13 och inte 14.

Att Alla Hjärtans Dagen är imorgon fredag och inte idag torsdag.

Och jag vet det.

Vi vet det.

Men barnen är fredagslediga så vi tog ut firandet lite i förskott.

Såklart :-)

Härlig Torsdag allihopa.

Kram

KAVAT SLASK

Och så är den här.

Den här årstiden när det är för kallt för gummistövlar ala Hunter och för slaskigt och blött för vattenpöls-sugna barnfötter att vara klädda i sina rejäla goretex kängor.

Dom tar ju en evighet att få torra, och rena efter dagisdagarna.

Då krävs helt andra doningar på fötterna.

Rejäla och varma, men framförallt även avspolningsbara och snabbtorkande. 

Låt mig då presentera nykomplingarna i familjens skoutbud:

KAVAT "Slask" 

Om tjejerna var lyckliga när paketen kom idag?

Kan det bli mera toppen än ett par knalligt rosa till mina rosa-älskande tjejer?

- Mamma, det är ju faktiskt mycket roligare när det regnar om jag har färgglatt på fötterna.

Och mamman är benägen att hålla med.

Har ni fortfarande inte shoppat så passa på.

Jag fyndade dessa för 279 kr inkl frakt på Sportamore

I den lokala skobutiken ville dom ha nästan 400.

Kram

SUPERGOS

Om vi ska låta Alice berätta någonting om vad vi gjorde igår så skulle hon bara säga

-De va suuupe goss.

Vi spenderade hela dagen hemma hos Alice dagiskompis Emma där även hennes sportlovs-lediga storasyster Natalie fanns.

Och det som bara skulle bli några timmars lek och fika blev både lunch och ännu en kaffekopp för mammorna och sagoläsning och Julia som till stora lyckan fick vara med Natalie och hennes kompis Thea.

Ni minns ju själva när man fick vara med tjejer som var något år äldre.

Hur bra det kändes i kroppen.

Hur man växte och blev en smula längre både i kroppen och i tanken.

Och när Natalie flätade Julias hår och berättade att Julia målade så mycket finare än hon själv gjorde ja då tror jag att det bara sa poff i kroppen av all den där lyckan.

Natalie måste ju vara jordens finaste lilla storasyster.

Hon bar omkring på Alice, lekte, myste, kramades och pussades och Alice, hon bara njöt och lät allt det där omhulda henne tillfullo.

-Suppe-Goss mamma, Na-na ä suppe-goss.

Ja, hon tyckte Natalie var supergos.

En måndag som bara flög i väg och blev så där härlig med vuxenprat och barnaprat och så allt det där goset och just ja, Hamstern som dom fick mata och gärna, gärna kunde få ta med sig hem också.

Och Alice som lovade att om vi gjorde det så skulle hon mata den lite lite varje dag och så visade hon med fingrarna så där pytte-pytte lite mellan pekfingrarna hur mycket mat han skulle få det lilla livet.

Men nej, Hamstern stanna kvar där i sin gröna bur.

Och goset, allt det där goset och lyckliga som båda tjejerna omringades utav, det följde däremot med oss hem hela vägen.

- Mamma, vi kan väl åka och leka med Natalie v-a-r-j-e dag?

Kram