TIMMAR I VÅRSOLEN

En tunna till allt ris och alla pinnar som rensats bakom huset upp i skogen.

Elda upp det tar visst hela dagen så när Julia återigen klagade lite på sitt onda i örat så dissade vi vårsolen och gick in.

Men självklart hann vi med smörgås oboy och kaffe där på altanen medan pappa eldade och vi i lilla trion gick med varsin hink och letade skrot.

Eller skrot och skrot, saker som inte hör hemma bland träd och grus eller ens i naturen och tre hinkar fick vi ihop.

Projekt tavlor är på gång nämligen och jag ska visa er så snart vi satt tänderna i det.

Eftersom sommaren är i antågande och det betyder varma sköna, förhoppningsvis, kvällar på altanen så satte dom där önska-tankarna igång om att skapa helt nytt på den stora altanen.

Bort med platssnickrande hörnbänken som inte alls fick det uppdraget den skulle ha eftersom det läckte in vatten och det tillsammans med trädgårdsdynor rimmar lite dåligt.

Så bort med den.

Och in med stora härliga sköna loungesoffor med kritvita dynor och tjocka armstöd.

En matplats med nya stolar då dom vi har är värdelösa om man nu inte mäter 2 meter ovan mark och det gör ju ingen av oss här....

Så medan vårsolen sken, tunnan var full av brunnet ris och barnen lekte i sandlådan eller letade skrot analyserade mitt ögonmått var, och hur, den där loungesoffan skulle få äran att stå.

Önskar alla en fantastisk lördagskväll.

Kram

SÄGA HEJDÅ

Så är det sista dagen med fröken Andrea idag och än så länge har jag klarat mig undan den där fulgråten jag skrev om häromdagen.

Igår la Julia sista handen vid presenten hon skapat själv och som ska ges bort idag.

Och muggen blev verkligen så fin.

Jag var på det avslutande samtalet med fröken Andrea igår, då det är hon som varit Julias ansvarsfröken, och hon som skolade in.

Och det värmer mammahjärtat enormt när man får höra orden Ljuvliga Julia, empatisk, omhändertagande, viljan att alla ska ha det bra och må bra, att hon är enormt trygg i sig själv och hur hon älskar när man busar med henne och hur hon kan skratta så hon nästan tappar andan när andra berättar roliga historier.

Hur hon alltid uppmärksammar när andra kommer in i rummet och hälsar glatt med namn.

Att hon aldrig gjort skillnad på ålder eller pojke och flicka.

Om hon vill leka med vattentunnan och dom mindre barnen är där, ja då leker hon med dom.

Vill hon leka i hemvrån och det bara leker pojkar där, ja då leker hon med dom.

För henne har det alltid varit så, och jag vet det, och har alltid vetat det.

För Julia är alltid personen viktigast, inte hur dom ser ut, eller om dom är pojkar eller flickor.

Hon reflekterar inte över det och det är ohyggligt skönt.

Det var ett bra avslutningssamtal även om Julia var ledsen när jag kom.

Hon satt ensam vid staketet, där hon brukar sitta för att se när jag kommer med bilen, och grät när jag kom.

Att fingret var lite ömt av ett fall som skett vid gungorna strax innan var inte det stora, hon längtade efter en famn.

En mamma famn.

När jag berättat för henne varje gång detta händer, att man kan gå till fröknarna, dom ger gärna kramar, dom har ju också egna barn som dom saknar på dagarna så att få lite Julia-barna-kramar är nog uppskattat.

Men hon vill inte säga till fröknarna säger hon.

För då kanske dom tror att hon inte tycker om dom, att hon bara tycker om mamma, och att dom kommer bli ledsna för att hon säger att hon längtar efter mamma.

Att dom ska tro att hon inte tycker om dom.

Lilla omtänksamma gumman.

Tusen är gångerna jag intygat att så är det inte.

Alla saknar.

Och man får berätta och prata om det.

Ingen blir sårad, ingen blir ledsen.

Men den som saknar kan få tröst och kram och det hjälper ofta bort saknaden en smula.

Men, idag är det alltså Säga-Hejdå-till-Andrea-dagen.

Och Julia gav henne presenten på morgonen.

Den målade muggen full av gelehallon hjärtan.

Kram

Uppdatering:
Nä, inte ska ni väl tro att jag kunde hålla mig undan den där fulgråten heller.
Den där som tar med sig hela ansiktet i strimmorna.
När vi skulle krama Andrea hejdå var det med sån sorg att jag knappt kunde släppa taget om henne.
Alltså det där med avsked från människor som satt sig i hjärtat.
Fy fabian alltså.

FRAMFÖR KAMERAN

Ta på mig, gastade Alice när jag knäppt av några plåtar på storasyster.

Ta på mig när jag snurrar.

Ta på mig när jag går.

Och så började hon sjunga.

Lilla snigel.

Sen ville hon bestämt se efter att jag verkligen fick med sången, på bild.

Det fick jag ju inte.

Det var svårt att förstå.

Annars är det där med foton något som Alice uppskattar.

Och det är alltid lika spännande att ta över ipaden eller telefonen efter henne om hon fått sitta och spela något (pedagogiskt) spel eller fått se en film.

Klickar man in på Bildmappen så hittar man:

Alice ansikte. Alice fötter. Alice ben. Vovven.

Halva Alice panna.

Närbild på näsan.

Så ja, varje kväll innebär att radera.

Det är ju inte så att jag inte uppmuntrar hennes vilja att ta kort, nej herregud, den uppmuntras helt och fullt för jag personligen tycker att fina bilder, tagna med en tanke, är bland det vackrast som finns.

Och hon har potential, helt klart, det där barnet, så ja, foto-knäppandet uppmuntras.

Så, innan förskolan idag hann vi alltså med en liten fotosession.

Vad säger det om effektivitet alá morgonkvisten.

Ps. Dom fina perfekta byxorna hittar man på HM för 129 kr.

Lagom mjuka utan att tappa formen,snygga detaljer och välsydda.

Betyget från båda barnen är att dom är sköna att sitta på knä i och dom sitter inte åt.

Shoppade även blå med vita prickar.

Dagens tips alltså vad det gäller bra lekbyxor att bara dra skalbrallorna över.

Kram

EN TILLSAMMANS-DAG

Vi tog en tillsammans-dag idag jag och tjejerna.

En alldeles extra.

Tog långfrukost och spenderade förmiddagen i pyjaamas med en hög böcker intill.

När det var dags för lunch åkte vi till den stora hamburgekedjan och tjejerna stod där i sin rosa mundering och beställde varsin HappyMeal på klar röst.

- Min utte ost ja ha, sa Alice medan Julia vill ha sin med ost.

Hamburgaren alltså.

- Vill du ha äpple eller morot i påse frågade den rara tjejen och böjde sig så långt hon kunde över disken för att tjejerna skulle kunna få beställa själva.

- Momm-momm tack, förklarade Alice och drog Julia i tröjärmen.

- Vi du osså ha momm-momm Jujja?

Att klura ut pyssel och knåpet som var med i kartongen krävde sin koncentration utav stora fröken, medan den lilla tog sitt lilla klot och tyckte att damen bredvid gott kunde hjälpa henne lite :-) 

Sen spenderade vi lunchen där i lugn och ro, Vovven satt mestadels och trånade med puppy-ögon efter Alice hamburgare och fick då och då ta sig en bit.

På låss-låss som hon sa.

Vi löste pyssel och koder och pratade om allt det där fantastiska som rör sig i huvudet på en snart-6åring och en snart-3 åring.

En treåring som pratar så hon knappt tar luft mellan orden nu.

Som drar till med 45 ords-meningar och sjunger sånger för alla som vill lyssna.

Det var några som ville det på McD och några som ville adoptera dom direkt.

Det är ju det jag älskar med dom här två.

Våra fina tillsammansdagar och deras sätt.

Hur jädra roligt det är att vara på utflykt med dom.

Aldrig jobbigt.

Aldrig stressigt.

Aldrig stökigt.

Dom är artiga och rara och pratar med dom flesta runtomkring, eller frågar med hög stämma så det är svårt att undgå deras frågor och funderingar.

Vi avslutade denna regniga tillsammans-dag med ett besök på biblioteket där vi lånade ännu flera böcker så när kvittot på lånen snurrade ur den lilla dosan satt biblioteksdamen intill och nickade med ett leende.

- Det är fint att se att ni brukar vara här och låna böcker.

- Ja jijjaj va hä, svarade Alice, nu bytta vi böjja mamma.

Vardagsbabblet.

Älskar't.

Ute mörkt och en liten tjej har slocknat för natten fast klockan knappt är sju och en liten dam på ingång som denna tisdag har avslutning på gymnastiken.

Troligen den sista med Annika.

Önskar alla en härlig kväll.

Kram

ÅRETS NYA VÅRJACKOR - MINI RODINI

Även om folket på den östra sidan av det långa landet imorse vaknade av några centimeter snö så har vi haft strålande vårväder, om än väldigt stormigt så barnen röstade ner mig flertalet gånger när jag frisk och flängigt tyckte att vi skulle gå ut och få lite vind i håret.

Det tyckte minsann inte någon av dom mindre i sällskapet.

Varken indiankojjan eller sandlådan lockade, inte heller cykeltur.

Och ja kanske, kanske var det ett bra beslut att vara inne.

Julias hosta kan få vem som helst att hoppa ur skorna när den tar tag i hennes lilla kropp och rasslar upp slem ur halsen, och Alice har varit lite mammigt hängig.

Pyrena mina.

Medan vilan höll i sig efter lunchen på båda två satt jag och investerade i varsin ny jacka åt tjejerna.

Nya vårjackor Mini Rodini från Babyshop 

Herregud, det finns ju liksom några att välja på bland alla fina webbshopar men jag ville inte ha prassliga blommiga eller fulla med detaljer och fluff.

Jag ville ha enkla modeller som inte heller tömmer kontot och som kan passa till det mesta.

Kände att marinblå är en fantastisk färg att kunna kombinera med alla deras rosa och cerisa plagg och den här var lite Fjällräven lik och fantastiskt enkel.

(Och klarar 3000 vattenpelare, bara det är positivt, om man råkar ut för en sommar-skur mitt i allt)

Så, denna blir perfekt som vårjacka och för sena kyliga sommarkvällar för liten och stor.

Nu hoppas jag bara att den är lika fin, och kvalitetig när den kommer...

Vill ni titta närmare finns den Här och med koden secret blev det rabatt ner till 539 kr stycket.

Tippen toppen.

Kram

Uppdatering: Idag kom jackorna, snabb leverans direkt i brevlådan.
Å maj gådd säger jag bara.
Vilka u-n-d-e-r-b-a-r-a jackor.
Så fina, sån fantastisk kvalite och nej, jag får inte ett nickel för att vare sig skriva eller tycka detta, eller får förtjänst av om ni handlar eller inte.
Dom var helt klart värda varenda penning.

IRIS LIGHTS - SMÅ RUNDA FINA KLOT

Fina ljusslingan som snart syns i varenda inredningsälskande blogg och hem.

IRIS Lights.

Små snöbollsklotiga vackra bollar som ger ett sånt där härligt mys-sken som jag bara älskar.

Vårt hem  dignar över, fast bara lite, av alla utspridda ljuskällor som tänds så snart mörkret sänker sig.

Det är slingor och golvlampor och fönsterlampor och levande ljus.

Det är ju det som är så fantastiskt med den här årstiden som varit och fortfarande är, det är det jag nog saknar mest under årets kvälls-ljusa månader.

All den där mysbeslysningen man tänder, som gör att man kan kura ner sig under filten i soffan så snart barnen nattats, och plöja avsnitt efter avsnitt utav någon favorit serie jag hittat.

Slingan finns ju såklart att köpa lite här och där men jag har köpt mina hos vännen Erica Här.

I hennes fina tämligen nystartade gårdsbutik Trädgårdsfen som dessutom är under utbyggnad.

Söndag idag ja.

Helgen bara springer undan så rasande snabbt att jag kanppt hinner med.

Bredvid mig ligger en gigantisk hög med fina fina kläder till stor och liten, gammal som ung som skall läggas ut på Tradera Här, men som är som en gammal surdeg som aldrig blir gjord.

Men som måste bli gjord.

Lördagen bjöd på vårväder och röjning bakom huset för mannen och fika på altanen i solskenet, cykling, på både sparkvarianten och den utan stödhjul.

Hon får liksom inte till det Julia och jag märker hur frustrerad och besviken hon blir.

Jag försöker berätta att alla andra kan inte heller. Det är inte bara hon som inte får till det.

Att rätt som det är sitter balansen där. I ryggen. Trygg och stadig som en trädstam. Men att det ibland tar tid.

Jag kommer inte ens ihåg när jag släppte stödhjulen.

Jag vet att min storebror Ricki höll i pakethållaren på grusvägen och rätt som det var ropade han långt långt bakom mig.

- Ijaaaaa, jag har släppt nu, du cyklar sjääälv!!

Och i den stunden ramlade jag...

Söndag.

Åter hemma från ett barnkalas i gymnastiksal med Julias alla dagiskompisar från avdelningen.

Jag kan känna att tack och lov att Julia fyller på sommaren och att hon redan nu har haft önskemål om att inte bjuda alla barnen, att hon bara vill bjuda några.

Som  mest tio.

Och vi ska duka så där "fluffigt" som vi brukar.

Med pom-poms och ballonger och vimplar och serpentiner.

Ett riktigt tjejigt kalas

Med skattjakt och lekar och kiosk för maten.

Söndag.

Jag laddar för spännande samtal imorgon.

Och förbereder hjärnan på sorg.

Förskolans sista utvecklingssamtal, tillika avslutningssamtal med Andrea ang Julia.

Och sista veckan med Andrea för henne.

Tror det kommer vara en vecka som präglas utav det.

Det där avskedet på torsdag.

Jag avskyr avsked.

Jag kan fulgråta i en evighet utav dom.

Avskeden.

Gråta så där så hjärtat nästan tar stopp och ingenting får plats i bröstkorgen, inte ens lite luft.

Hur jag redan innan jag börjar gråta vet att jag kommer börja lipa som en liten dåre inom några sekunder utav allt det där som bara väller över mig.

Och jag biter mig själv i läppen för att sluta men kan inte.

När jag var liten vet jag att jag tänkte på annat.

Tittade jag på en sorglig film vippade jag lite på tårna och tänkte på ett trumsolo eller bara studerade gardinerna bredvid fåtöljen väldigt ingående, allt för att få bort det där stora stora överväldigande i bröstkorgen.

På torsdag vet jag redan nu denna söndags eftermiddag att ja, jag kommer att fulgråta.

Jag kommer gråta så kinderna blir strimmiga av tårar när Julia ger Andrea den fina muggen och jag kommer gråta när jag själv kramar om henne för att säga Tack.

Tack för att du tagit hand om min fina fina unge och gjort tiden här lite mera trygg.

Att ditt skinn på näsan är bra för alla ungar och att du kommer vara saknad i allra högsta grad.

Det finns anledningar till att jag aldrig håller tal.

Det är väldigt svårt att höra vad någon säger som under talets gång fulgråter.

Nu tar vi söndagskväll.

Åker och hämtar Julia hos Ellen dit hon åkte med hem efter kalaset.

Pussar sönder barnhjässor och lägger in saker på Tradera.

Titta gärna dit.

Här

Härlig söndagskväll allihopa.

Kram

DAMERNAS VÄRLD - FÖR DAMEN I MIG

Det bor en liten dam i mig.

Och det får det väl göra när man om några månader blir en fyra och nolla.

Så, det bor en liten dam i mig och därför blev den där damen i mig så himmelens lycklig när jag bläddrade i senaste Damernas Värld och fick se uppslag efter uppslag med fodralklänningar, pennkjolar, matchande väskor och skor och den där damigt kvinnliga looken som jag älskar.

Jag är ju nämligen ingen cool mamma om nu någon trodde det.

Som med lätthet kliver i ett par fotriktiga skor av käng-modell och drar på sig slimmade jeans till lekparken.

Jag tillhör skaran vars garderob innehåller minst 10 underklänningar i olika kulör, material och längd.

Figurformande pantys och spanx och det formligen dignar över av alla strumpbyxor.

Skor med höga klackar finns fler än halvåret har dagar och nej jag tycker inte att man någonsin, någonsin kan ha för många klänningar eller kjolar.

Alltså den där damen i mig skulle med lätthet kunna gå runt i fodral varje dag.

Eller hög kjol och blus.

Jamen ni ser ju.

Den här kreationen är ju helt ljuvlig!

Kvinnliga former, höga klackar och slimmade längder.

Kvinnligt.

Inte coolt och inte tufft eller för mycket ungdom över det, utan kvinnligt. 

Damigt.

Det var en man som stoppade mig utanför affären häromdagen och bara med stor entusiasm och modig framtoning gav mig orden Wow vilken vacker kvinna, vilken kvinna!

Där stod jag, i min svarta fodralklänning och höga stövletter, snygga Zara kappan om kroppen och gav till ett gapflabb, inte skratt, utan flabb, dom är högre, kommer längre nerifrån magen, nästan från tårna.

Och håret fladdrade av allt de där skrattandet.

Men det var modigt.

Och det var snällt.

Att min kvinnlighet, eller försök till den, uppskattades.

:-)

Och jag, jag uppskattar när magasin visar feminina kreationer utan att hela tiden vara haute Couture och fullkomligt omöjligt att bära upp för en vanlig kvinna på väg till jobbet.

Eller att ens investera i för den delen.

Den här däremot kära ni är en Dorothy Perkins och gick loss på hela 299 kr Här

Ett väl investerat fodral kan jag lova då kvaliten var gudomlig.

Så.

Jag älskade senaste numret utav DV.

Den lilla damen i mig har snart tummat sönder sidorna.

Kram

FÄRGLÄGGA PORSLIN

Oj vad det hostas här idag på mina småfisar.

Julia har det jobbigast och orkar nästan inte göra någonting alls.

Mer än detta...

 Porslinsmålning.

På billiga affären köpte jag muggar á 10 kr stycket och på Panduro hittade jag detta lilla kit med 6 stycken lagom stora burkar med porslinsfärg.

Nu var det ju bara dom hederliga vanliga nyanserna så Julias önskemål Lila och ljusblått och Alice önskan om att måla sin oboj mugg rosa fick tillgodoses genom lite blandning utav färgerna till nyanserna blev som sessorna önskade.

Och så satte vi igång.

Kreativa som få täcktes deras muggar med fantastiska färger och mönster och även Alice höll hårt i vårt motto: I pensel per färg, för att undvika att alla burkar tillslut ser ut som någon slags blandning av gulbrun sörja.

Den här muggen, den extra jag köpte, var extra viktig.

Julias mest fantastiska förskolefröken Andrea har nämligen berättat att hon ska sluta, och det redan nästa vecka, och det är så himmelens sorgligt då hon är en fantastisk fröken.

Ni vet en sån där som sätter tydliga gränser men ändå är mjuk som en gosig stor nalle.

Som har skinn på näsan och rak och tydlig, som barnen vet att det finns trygghet i.

En som säger ifrån på skarpen om det behövs och står kvar, fast och tydlig, när det stormar.

Så Julia ville göra något åt henne.

Måla en mugg som hon kan dricka kaffe i på sitt nya jobb, och ändå komma ihåg Julia.

Så, den här muggen var extra viktig. 

Så dom satt här vid köksbordet, och hostade, och snörvlade, och hostade med feberblanka ögon.

Delade på färger och gav varandra ideér.

Men städa upp efter sig överläts åt mamman.

Dom båda systrarna kurade upp sig i soffan för vila och väntan på pannkakor.

 Tadaaa!

Alice fina fina alster, redo för att brännas i ugnen imorgon för att sedan klara av både slitage och diskmaskinstvätt efter alla obojfrukostar.

Och så den speciella, som vi ska fylla med gelehallon och slå in i cellofan till Andrea.

En mugg med kärlek och lila blommor med blå himmel och gräsmatta. 

Och självklart, en egen till sig själv också.

Dom var lätta att måla med dessa porslinsfärger.

Det tråkiga är ju all denna väntan.

24 tork och sen härdningen i ugn som tar några timmar.

Men sen, sen har man den fnaste lilla muggen i mannaminne i sin hand.

Det blev våran fredagsaktivitet.

Passar mamman i huset ganska lagom som haft en buisy vecka som avslutades med flera timmars årsmöte igår med Friluftsfrämjandet.

Nu tar vi fredagskväll.

Plockar fram godisskålar och lägger fötterna på bordet och kramas med febervarma pannor och blanka ögon.

TGIF

Kram

EFTER ISKYLA KOM VÄRMEN

Det var en minst sagt tokig tisdagsmorgon.

Vi vaknade med fem (!!) minusgrader och ett tjockt lager is på bilrutan.

Återigen var det dags att packa med alternativa tjocka vinterkläder för barnens utomhuslek på förskolan.

Själv styrde jag businesssuiten mot city där jag skulle träffa säljchefen på företaget B.

Ett stort bra och inom branschen känt företag.

En stor och bra organisation, stabil och säker , finns i hela norden och totalt 19 länder, och som gjord för att kunna växa och avancera i.

Ett företagsklimat som gynnar till det, om man önskar och har potentialen.

Egentligen är tjänsten ett stort steg tillbaka för vad jag har utbildning och erfarenhet för, och lönen är nästan lika med ingenting,  men som sagt, det är ett bra företag att växa i och deras helt nybyggda kontor är en smula att dö för kan jag lova.

Stort och ljust och ybermodernt.

Man vill bara slänga sig ner i någon av alla dessa sköna loungegrupper och avverka säljsamtal efter varandra och vippa lite på foten medan handen håller en nymald caffelatte i handen.

Nåväl.

Jag har gjort vad jag kan i frågan och nu återstår det om möte nummer tre blir av.

Uppdatering: Det blev det...

När jag kom ut från mötet strålade solen och temperaturen visade på 10 plusgrader.

Tvära kast från morgondagen.

Med nytankad bil och Mjuk Biltvätt alldeles nära ställde jag mig i den låååååånga kön och väntade på min tur. Det var inte bara jag som fått vårfeelings och tyckte bilen skulle få tillbaka sin ursprungliga vita färg.

Men, med ett avsnitt av White Collar på ipaden och en nymald kaffe-to-go så klarade man den där halv timman i kön.

Inser ju dock att det var väldigt dumt att jinxa vårtecknen häromdagen men nu så kanske..

När barnen hämtats på förskolan var det nämligen så himmelens underbart väder ute att mellanmålet intogs i strålande, men lite kall sol, på altanen.

Perfekt uppladdning inför Julias gymnastiktimma på kvällen med pappa J då Alice och jag skulle befinna oss på föräldramöte, ett kvällsmöte Alice klarade med bravur och fick guldstjärna.

Hon satt där i läshörnan, med full uppsikt över mig, med nappflaska, snutt, vovve och dockan Idun, läste böcker och tittade lite på Dora, gick en stund till intill liggande hemvrån och serverade mig lite kaffe på en bricka som hon verkligen smög fram med till mig där jag satt och viskade.

- Ja ha fiff-fiff jite kaff tijj dig mamma....

En fulltecknad tisdag minst sagt.

Och nu sitter jag här, denna vårssols-strålande onsdag, med febervam Alice vilande i soffan, Julia är på slajmfest på förskolan och jag jobbar undan papper som en blådåre med fartränder efter mig.

Imorgon årsmöte med Friluftsfrämjandet och sitter man på tre poster är det lite buisy-buisy och saker att ständigt fixa med.

Hasta La Vista alla fina ni.

Kram