EN DAG I GLÄNTAN

Ni vet ju hur jag blir med kameran i skogen.

Det där pekfingret som kan knäppa av hundra bilder på nästan samma rosaklädda figurer bara dom rört sig en millimeter mellan grenar och granbarr.

Hur det i kameran blir så himmelens vackert med allt det där gröna och det lite kalla ljuset.

I tre dagar hade vi kusinerna Agnes och Walter här med sin mamma och pappa.

Och när lördagen kom och vädret visade på uppehåll, även om dom utlovade tio graderna och sol inte riktigt infann sig så packade vi ryggsäckar fulla med kaffetermosar och varm nyponsoppa, barnens hembakade bullar och chokladsnitt och så förstås en väldig massa korv och bröd och allt som hör till.

Så gick vi till våran mulle glänta och passerade stora stocken och trollgången och omkullvälta trollstenen och så var vi ju då äntligen framme.

Den dät gläntan är fantastisk och den där kojan som Julia och bonus-Dennis började på för nästan ett år sedan hade nu fått granbeklätt tak och mossa som skydd.

Ni kan ju tro att det pratades och fantiserades om troll och skogsälvor och annat mystiskt som kanske var dom som sovit i kojan.

Jag älskar att dra ut barnen i skogen så här.

Fixa grillpinnar och tända elden.

Dricka kaffe med varm mjölk med rumpan på ett sittunderlägg.

Och barnen letade pinnar att tälja till grillspett men överlät sedan ändå täljandet till vuxna händer.

Den där helgen gick ju i ett rasande snabbt tempo och lördagskvällen som planerats för Melodifestivalkoll och barnamys fick sig en drastisk vändning när svägerskan fick ta sig till akuten för lunginflammation och spenderade en massa timmar där.

Vi fick i gengäld ha en liten kusin Agnes alldeles för oss själva och fick mysa med tre små tjejer, som efter pyjamasfix och lördagsgodis mys med Nicke Nyfiken konverserade sig igenom middagen.

Herregud så tre tjejer kan babbla.

Och inte så där rakt och enkelt och lite halvtrist som vi vuxna utan verkligen prata.

Ska det förklaras så förklarar dom ordentligt och noga om det så bara handlar om hur en chokladlins ser ut och känns i munnen eller vilken sagobok vi ska läsa och vilken säng Agnes skulle värma upp tills mamma och pappa kom hem igen.

Vi kan kort och gott summera helgen som tjej-mys-helg numero ono och en helg som innehöll väldigt mycket Dora prat och önskningar och en väldigt, väldigt dålig melodifestival.

Kram

JAG OCH MINA MINI-ME

Dom här två.

Oslagbart dom bästa att ha i famnen.

Mina Mini me.

Dom där jag måste få känna tyngden av i famnen en miljon gånger om dagen.

Doften jag bara måste ha i näsan för att vara komplett som människa.

Dom där kropparna som mina armar måste omfamna och munnar pussas.

Mina små men ändå stora.

En liten som vill vara stor som storasyster och en stor som ibland vill vara lika liten som lillasyster.

Mina hjärtan.

Kram

FREDAG OCH KANELBULLAR

Fredag och en utav dom sista dagarna på veckan.

Veckan som formligen bara flög iväg.

Barnen hade bullbaks-önskan idag så direkt efter frukosten sattes en deg som jäste sig stor och svulstig där i min KitchenAid och sen knådades det, kavlades, smakades, luktades och sen smöra smöra och strö över socker och kanel.

Det känns på golvet under barnens platser kan jag lova.

Knaster under strumporna och bulldoft i hela huset.

Jag älskar nybakade bullar.

Älskar.

Och jag gillar dom inte välgräddade, det gör ingen av oss tre, mjuka och ljusbruna med knastrig äggpenslad yta och massa pärlsocker.

Det är mums en fredag kan jag intyga.

Men det är inte bara bullar som husets bakfantaster åstakommit idag.

Vi gjorde även Bevemyrs Chokladkakor.

För är det något som alla älskar här så är det just choklad och specifikt dessa snittkakor som är det enklaste man kan göra.

Tyvär är dom dessutom väldigt enkla att äta upp, speciellt om man förvarar dom svalt och tar dom direkt ur burken :-)

Fråga chokladmonstret Alice.

Alice ja, som numera kan säga alla sina namn och sitt dundertrixiga efternamn.

Herregud jag smäller av så gulligt det är.

Och lätt, nej.

Namnen innehåller en väldig massa utav bokstaven R och just den bokstaven har väl dom flesta barn lite trubbel med att få till den rätta knicken på.

Så också mina barn och så också jag som liten, inklusive alla mina syskon.

Addera även då ett trixigt Che-ljud så man i hamn.

Fredag alltså.

Och massa mamma- barn mys på agendan.

Rörelselekar till Mora Träsk i barnkammaren och sagoläsning.

Ladda inför helg och melodifestival och tvådagars-övernattning av kusinerna.

Nu tar vi helg.

Kram

SPRINGA IKAPP

Dagens igår.

Dags att vara Business igen.

Möte med Vd, förutsättningslöst möte.

Det enda denna veckan.

En lugn vecka.

Gentemot förra där jag hade fartränder bakom mig mest hela tiden.

Så, en lugn vecka, som ändå går i ett rasande tempo.

Massa åtaganden och en diger Todo-lista som inte synkat med den tid som återstått.

Redan torsdag, herregud vart tar tiden vägen?

Och imorgon vankas massa samtal, bullbak med barnen och välkomnande utav helgens övernattningsgäster.

Men åter till det där med tiden.

Den kan vara bra att ha ohyggligt bra koll på när det ska hämtas och lämnas och passas tider och köra från den ena änden utav stan till den andra.

Och mitt i allt detta farande hit och dit tyckte min gamla att det var dags att tacka för sig.

Jaha...

Fyndade därför en ny i rosé på Guldfynd (utav alla ställen) för några hundralappar på rean.

Lagom blank och lagom lull-lull.

Perfekt Majaklocka minsann.

Nu tar jag torsdagkväll.

Stoppar måsten åt sidan och ägnar kvällen åt att varva ner lite.

Kram

DÖ SÖTDÖDEN EN SMULA

Att det finns en önskan om att hushållet ska utökas med en liten hund har vi inte undgått.

Det pratas och önskas om den där hunden dagligen.

Den ska vara brun och stor och ha rosa koppel minsann.

Heta Pelle eller Filippa, det är inte så noga, bara det blir en hund.

Och så ramlade jag på dessa fina underbara söthjärtekramande bilder igår när jag snurrade runt på Wahlgrens blogg och jag vet inte hur många gånger jag tittat på dom nu och ja, den där lilla killen Beau med sin hund Theo tätt intill skulle lika gärna kunnat vara Alice...

Ler och långhalm och intill och tryggt.

Varsågoda.

Låt hjärtat dö i sötdöden en smula och bli varmt och luddigt för detta är något utav det sötaste jag sett.

Kram

Bilderna är lånade från Pernilla Wahlgrens blogg som i sin tur är lånade från mamma Jessicas instagram..

ENKELT MEN FANTASTISKT GOTT FRÅN FELIX

Älskar detta enkla.

Ni minns kanske dom där älskade, hatade potatisbullarna i skolan med lingonsylt?

Jag älskade dom och gör det fortfarande och kan det bli enklare en kväll som denna när alla är lite tisdagströtta och fantastin gapar middagstrött och den stora skroten ska iväg på gymnastik och behöver energi i kroppen.

Potatisbullarna från Felix, stekta i massa smör och serverade lita haffsigt med färska grönsaker och bonuspappa Dennis hemlagade lingonsylt.

Bättre blir det inte en tisdag.

Mumms!

Kram

MÅNDAGSAKTIVITET

Ja ni ser ju själva.

Det är inte svårt att som snart sexåring och treåring att tycka att nedervåningen hos My och Maja är rena rama paradiset att vistas i.

Som en liten mini-gymnastiksal där man kan öva akrobatik och inte nudda golv och jordens alla möjliga alv-lekar och prinsesssagor, i egen tappning.

Vi for till vännerna så snart vi kunde efter frukosten med en falukorvsring nerpackad för att ha gemensam lunch så snart vi bara kunde efter ankomsten.

Och sen swisch så var dagen förbi och timmarna bara passerat.

Konstigt hur snabbt timmar kan gå.

Och veckor.

Dagarna bara tar slut innan dom ens börjat.

Och måndagen var helt plötsligt över snabbare än vi hann blinka och när väl barnen var inpackade och bältade i bilen så somnade Alice så snart motorn började spinna.

Tänk vad det kan vara utmattande för en liten skrota att träffa sina vänner i några timmar.

Kram

ÅRETS SISTA HEMMABYGGE?

Konstverket ute i trädgården som Jonas och Alice skapade och som troligen är årets sista snöbygge då den redan nu är smält och hopsjunken och inte alls ser ut som den gjorde så fint i lördags eftermiddag.

Kan det vara årets sista snögubbe eller kommer snön tillbaka.

Jag har nämligen hellre massa tjockt packad snö och slirar omkring i och bilens panel blinkar som en julgran av alla trianglar som indikerar på att antisladd och antihalk och antisnurr och anti...ja vad det nu kan heta, har gått in, än att köra omkring på snorhala snöfria vägbanor där det på kvällen smält undan men på natten och tidig morgon frusit till is.

Jag-gillar-inte-alls.

Not.

Så för min del får snön gärna komma tillbaka och det får gärna vara kallt så den håller sig snöfast.

Det här blasket klarar jag mig utan.

Och för barnens skull hoppas jag på fler snögubbar och fler pulkaturer.

Detta året har bjudit på ytterst få.

Härlig måndag önskar vi.

Kram

FÖDELSEDAGSMIDDAG HOS KARIN

Johodå.

Lördagen var aktiv kan jag lova för direkt efter femårs kalaset hos My var det bara att svida om, locka till håret, lägga på make och hoppa i dom högst aktuella vinterkängorna för att gå några hus bort och fira födelsedagsmiddag hemma hos Karin tillsammans med nio andra tjejer.

Det var ju då bara synd att jag inte var det minsta aktiv med kameran...eller att batteriet dog.

Man ska visst ladda det ibland ja.

Jorå, det ska man och bör man.

Inte gjort.

Så, dessa vackra tulpaner fick iallafall komma med på bild, men ni missar helt den grymt goda och väl tilltaga buffen som  Karin och Kristin hade lagat så magarna stod i femton olika hörn efteråt och som om det då inte räckte så dukades en fantastisk tårta upp till kaffet som utlovades att inte vara det minsta kalorisnål.

Bra det.

Kalorisnåla bakverk faller inte mig i smaken.

Ska man äta bakverk ska det liksom kännas hur det har en smak av smör och grädde och sånt där man vet att man kanske borde dra ner på men absolut inte har en tanke att göra det efter nästan tio år i ungdomen gick åt just till att dra ner på allt det där så när man är över 30 och snart blir 40 så har man faktiskt rätt att fira med så mycket kalorier det bara är möjligt :-)

Härlig kväll med härliga kvinnor.

Det är roligt när man hittar kopplingar.

Som att kvinnan mitt emot mig som jag aldrig träffat visar sig vara från min gamla hemstad Götene och gick i klassen över mig på mig högstadieskola och visste mycket väl vilka alla mina gamla högstadiepojkvänner var och kunde alla dom där hemliga ställen där man som 14 åring stått och tjuvrökt och pratat killar och senaste discot och strögat, jodå, det hette så, när man åkte runt i en bil, samma runda, runt torget, kväll efter kväll och timme efter timme, hon visste mycket väl om dom där turerna och Göran i sin röda opel.

Jag älskar det där.

Sitta med ett glas rött, fördelen när man bara ska gå fem hus hem, och hitta kopplingar.

Och hur man på ett väldigt avslappnat skönt sätt kan tillbringa flera timmar en lördagskväll i sällskap där du bara känner halva skaran av kvinnorna.

En härlig lördagskväll där tom schlagerfestivalen kom i skymundan men där jag till frukosten fick reda på att Julias favorittippade favorit vunnit.

Bara en sån sak.

Lördagskvällar.

Min favorit.

Kram

LÖRDAGENS KALAS HOS MY

Ett femårs kalas med allt vad ett kalas ska innehålla när det kommer till "tjejkalas".

Knallrosa muggar och prinsess-servetter, ballonger i färgglatt och serpentiner i varenda vrå.

Skattjakt med skräckblandad förtjusning över trollet som huserade i riddarborgen och pussande utav groda på väggen med läppstiftsröda läppar för för att häva förbannelsen och hitta den förtrollande nyckeln.

Massa lek och kompisar och kiosk vid maten och tårtan och självporträttsmålning och en massa kaffedrickande med dom andra mammorna och papporna för undertecknad.

Ett kalas helt i vår och Julias smak kan jag lova.

Vi som älskar, ä-l-s-k-a-r när man gör det lilla extra med dom extra detaljerna.

Femårs kalas, det är stort det.

En hel hand att fylla.

Och det var en märkbart lite tagen My som fick stå på bordet vid tårtutdelningen och ta emot kompisarnas Ja må hon leva sång.

Det är stort att fylla fem och bli firad.

Det var ju då bara så himmelens synd att mitt i allt blev jag och kameran oense.

Och vitbalansen försvann och alla bilder blev cyanblå och diffusa och som tagna i en mörk snöig igloo.

Så galet.

Och inget kan jag redigera bort.

Men tur då ändå att kalaset var trevligt och så där kalasigt och att man utan för mycket beredskaps-spring i kroppen faktikst kunde sitta och sippa kaffe och prata vuxenprat.

Kram