MORGON I VÅRT HUS

Måndagsmorgon i huset.

Solen värmer utanför och här inne vaknade alla i olika ordning.

Sist av alla vaknade dom små.

Av lätta pussar mot kinderna och viskande godmorgon.

Det var trötta kroppar idag.

Senaste dagarnas värme sätter spår och allt blir en smula dåsigt, fast på ett bra sätt.

Ledighets-lunken ligger kvar en stund och kvällens sommarfest längtas det till.

Och så barnen.

Som stundtals retar sådan gallfeber på varann att man tror himlen ska rasa ner.

Men dom där som mestadels utav tiden inte kan få nog av varandra och där Julia kan komma hemspringande från kompisar just av anledningen att hon faktiskt bara vill vara med Alice.

Och det är fint det där.

Mitt emellan krigen som kan fara fram mellan rummen.

Den där syskonkärleken.

Den där som aldrig kroknar.

Och speciellt fint på en måndagsmorgon, när ledighetslunken ligger som en dimma över det annars så fartfyllda i kroppen.

Kram

DIY - SPILLSÄKERT ALA HOUSE DOCTOR

Lördagens DIY projekt passar perfekt nu när sommarens alla fester, kalas och utomhus häng är i antågande.

Inspirationen kommer ju från House Doctor och kan köpas bla Här.

Men, om man nu liksom jag då inte har den minsta lust att ge 45 kronor stycket för ovan nämnda saftglas och samtidigt har ett litet överskott av snygga höga långsmala marmeladburkar, eftersom den där extremt goda och smått beroende framkallande fikonmarmeladen kommer i just sånna, så är det faktiskt väldigt lätt att göra dessa spillsäkra och getingsäkrade saftmuggar själv.

Taaa-Daaaa!

Det enda som då behövs är:

Marmeladburkar i glas

Skruvlocket

6 mm stålborr (ett högst ordinärt papperssugrör mäter just det)

Och sprayfärg till locken, jag valde vitt.

Sen är det liksom bara att gå en smula bazzoka med sprayfärgen, tänk bara på att spraya tunna tunna lager, gärna massa massa gånger.

Sprayar man för tjockt så blir färgen klumpig och rinnig.

Sen borrar du hål i mitten av locket och i med sugrör och sen är det liksom klart.

Spill-säkrat och inte den minsta strandsand eller saftälskande geting kommer åt det man har i glaset.

Och kostar nåt, det gjorde det ju egentligen inte heller.

Marmeladen behöver man ju ändå ha hemma och för 25 kronan som den kostar får man ju äta upp innehållet och sen är det ju bara att göra saftglas.

Dagens DIY tips var det.

Om barnen uppskattade dom?

Japp :)

Kram

NU KÖR VI

Okej..

Vad har vi här då?

Dörr-leverans från Fönster Fixaren.

Jojomensan.

Till det adderar vi baksidan på huset, rakt ut från köket, där vi ståtar med en altan som fullkomligt badar i morgonsol från klockan fem..

Sen adderar vi ytterligare faktorer som en tre dagars ledig helg, en händig man, en tigersåg och kofot och en fru som absolut tycker att man ska plocka in naturen och ljuset för att få taket att visuellt skjuta i höjden.

Och som älskar att dricka morgonkaffet med tårna i daggvått gräs med sol på nästippen...

Jahopp.

Resultatet?

Håll ut kära vänner, det kommer :-)

Kram

NATIONALDAGEN

Grattis Sverige säger vi och viftar med flaggor i kladdkakan dagen till ära.

Och Julia sjunger Idas sommarvisa med tecken, och får ögonen glansiga på mamman.

Ja herregud hur ska det gå på sommarfesten.

Grattis Sverige.

Grattis oss.

Kram

INNEBOENDE

Jaha ja vad har vi här då....?

Döm om min förvåning när jag häromkvällen upptäckte två nya familjemedlemmar som smugit sig upp där i hörnan på altanen.

Låg där bakom soffan vid stora krukan som om dom aldrig gjort annat.

Platta fast ändå lite knubbiga och kantiga och det var svårt att säga om dom var glada eller lite buttra...

Vilka dom var, dom nya gästerna?

Dom kända Altan-trollen minsann.

Med stora näsor av kork och med väl tilltaget lim under dom stora ögonen, den ena dock lite sur-minad och den andra fantastisk glad i sitt hemma-färgade rosa hår.

Minsann minsann.

Alice dagis-skapade Troll.

Såklart dom får en egen plats på altanen.

- Hur fick trollet rosa hår Alice?

- Ja fäjja det på fökolan.

Föff blanda fäjj, jag gilla josa... Och så visar hon med båda händerna hur man blandar,

- Sen fiff jag håjet av Ajelica (Fröken Angelica som Alice älskar), sen doppa tjojj-håjet, blanda blanda....sen, sen sa Ajelica ja måtte tätta händena..och så skrattade hon.

Dom har lagt ner mycket tid på dom där trollen så, Välkomna hem till oss kära Altantroll.

Kram

DEN DÄR GRILLKVÄLLEN

Den där grillkvällen för någon vecka sedan kan vi ju inte låta gå obemärkt förbi minsann.

Kvällen som innehöll stora mängder vingelvatten, väldigt välgrillade cevapper, sisådär åtta nyanser svartare än vad som kanske kan anses normalt...dessert och stor godisskål, fyra otroligt härliga glada barn, skattjakt och dansuppvisning.

(av den lilla skaran, vi lite äldre satt som panelhönor och roades, tack och lov kanske)

...och mamma Ulrika som berättade att hon varit Lisebergs-Kanin för länge länge sedan blev om möjligt ännu mer populär hos mina barn kan jag lova...... 

Till det så adderar vi kvällssol och den där mängden skratt som satt kvar i mungiporna och kroppen länge.

Det där härliga som boostar energi och ger vänner.

När man vet att midnatt är förbi för längesen men man skulle ändå kunna sitta där flera timmar i kvällskylan med filten virad kring benen och det där glaset med rött i handen och bara prata och prata och skratta och skratta tills man har kråksparkar och djupa skrattgropar så inmejslade att dom är svåra att få bort.

Och så är dom så fina alla dom där barnen.

Leker och hittar på och rollspelar och myser och gosar och dansar och alla lika fullkomligt galna i godis och dessert....

(även om det var mest Alice som gick bazoka och struntade i alla vett och ettiketts regler vad det gäller att göra tabberas på gräddskålen..)

Och dansuppvisningen med sång och fart så inte ens sportprogrammet på kameran hängde med riktigt...

Och ja, jag erkänner såklart att nej, fokus och skärpa, det blev lite si och så med det.

Om det beror på vingelvatten, för mycket skratt i kroppen eller att objektivet gått bananas låter vi vara en smula osagt för jag vet inte vart skulden ligger 

Kan mycket väl vara det där procenthaltiga vattnet nämligen.... 

Men.

Inte kunde jag låta grillkvällen gå er förbi.

Den där vi satt till midnatt med röd kvällssol som gick ner bakom grannens björk och filten virad tätt runt benen och så mycket skratt kvar i kroppen länge efter.

Det är kvällar att räkna med det där.

När både barn och vuxna njuter av sällskapet.

Kram

DAGEN NÄR ALICE FYLLDE TRE

Den där dagen när Alice fyllde tre har ju passerat med råge och det har tagit en evighet att redigera bilder och få tiden att räcka till men självklart måste jag få bjuda på lite födelsedagskalas pics från Alice stora dag.

Den där dagen när hon fyllde tre.

Dagen hon längtade efter så länge så länge för man blev stor, och när man är stor får man göra en massa saker man inte får göra när man är liten..

Även om Alice på något sätt gör alla dom där inte-får-göra sakerna ändå.

Och vi hade ju kalas samma dag, med släkten som kom och firade med paket och sång och Alice som sprang runt hela morgonen och tjoade att snart kom alla hennes gäster.

- Nu kommej ajja mina gästej!!

Gastade hon för full hals och for ut på altanen när bil efter bil trillade in på uppfarten.

Och kalasdukat var det med alla dessa rosa pompoms som går igen år efter år och rosa ballonger och svävande fjärilar från lamporna och servetter med ugglor som Alice valt alldeles själv. 

Välkomna till bords ropade hon till alla gästerna och sprang runt med den där lilla mini-skolklockan.

Välkomna och äääääät.

Och så bjöds det på mat och tårta och vi sjöng och sjöng och Alice strålade som en sol och tacksam som hon är den lilla ungen var hon så glad för alla paketen och frågade om alla var till henne.

- Äj ajja paket mina??

- Ååååååå......

Som som skrattade när alla sjöng, inte för tonartsfelen eller något annat utan bara den där lyckan över att få sitta där och dagen bara var hennes och alla sjöng och hurrade för henne och det där glittret i ögonen som bara aldrig ville ta slut...

Så, det här fick bli det jag visar från Alice stora treårs dag.

Tre år.

En galen siffra.

Var det inte alldeles nyss som hon kom till oss.

Den där majnatten när det kom en snöstorm över sjukhuset där jag låg och var mer än väl drogad av lustgas och epidural och alla andra smärtstillande jag fått..

För till skillnad mot när jag födde Julia och inte fick något som helst smärtstillande och där dom fick ta ut henne med sugklocka så tjoade jag nog ganska tidigt med Alice att ge mig allt ni har!

Allt vill jag ha.

Sen vet jag ju att jag också tjoade saker som att nu vill jag inte vara med mer och nu vill jag gå hem.

och så var jag en smått aning lite överdrogad och trodde jag hade fött henne där en stund men det var ju helt fel för i magen låg hon kvar.

Så.

Var det alltså tre år sedan den där majnatten när det snöade och Alice kom till oss?

53 cm lång och med brutet nyckelben som gjorde att hon bara 24 timmar liten skrevs in på sjukgymnastik som vi sedan fick åka på med väldigt regelbundenhet.

Tre år sedan lilla Julia för första gången fick klappa på sin lillasyster och hålla henne i famnen, lika liten då som Alice är nu...

Tre år.

En smula galet.

Eller som Alice skulle sagt.

- De e int kloockt mamma!

Nä, du har baskemä rätt.

Kärlek.

Och tack alla ni som firade Alice på ett eller annat sätt.

Med ord och kramas och paket och insättningar och sms och hitskickade postpaket.

Kram