NÄR VÅRSOLEN VÄRMDE OSS

Jag har fått virus på min dator.

Filer är krypterade och därmed är också alla mina fina fantastiska foton som jag tagit som bortblåsta.

Mitt minneskort satt nämligen i datorn när det skedde.

Jag hade helt fantastiska foton sedan Kärleken och jag tog fyra dagar off för några veckor sedan och genom ett ögonblicks-möjlighet packade väskorna och åkte till stugan i Branäs.

Vita soliga vidder med flera mils scooteråkning och underbar skidåkning i allt det krispiga vita.

Allt det är borta.

Foton på barnen två år tillbaka.

Borta.

Jag har dom här på bloggen, vilket är tur, men källan finns inte.

Dessa bilder räddades genom att jag redan laddat upp dom på bloggen men inte publicerat.

Den där vårsoliga helgen vi spenderade utomhus för två veckor sedan.

Med våra små barn.

Hur vi njöt av vädret, av sprakcykelväder och promenader för att leta vårtecken med dockvagnen i släptåg.

Hur Julia och Kärleken klurade ut matteövningar genom att beräkna hur många av mammas volvo det skulle få plats i poolen om man översatte bilens vikt till kubik.

Hon älskar matte den där ungen.

Formligen älskar när Kärleken utmanar med stora siffror och kluriga funderingar.

Alice, hon följer i storasysters spår.

Bokstäver och siffror.

Fast det där med att det skulle få plats nästan sju stycken av mammas volvo i poolen, den gick hon liksom inte med på.

Den där tillsammans-helgen njöt vi av väder och sällskap.

Av kaffe och bajverk på altanen med ryggen mot solvarm fasad.

Utomhus-pyssel och allehanda fix.

Och spray.

Det var helgen jag sprayade en massa saker i guld, vilket senare upptäcktes på mina stövlar.

Upps.

Mina fina ovärdeliga Hunter är numera inte Black och Glossy utan även guldiga prickiga.

En fantastisk helg.

En ljuvlig.

När solen ger energi och man laddar för ny vecka och den där horribla Lämnings-måndagen.

En fin tillsammans-helg.

Kärlek

Maja

Ps, om det är någon som vet hur man låser upp krypterade filer (mitt sd-kort till kameran) så hör av er. Viruset heter CryptoLocker.

NÄR HELA HIMLEN BRANN

En kväll såg det ut som om himlen stod i lågor.

Knallig röd borta i horisonten.

Och jag, jag var bara tvungen att dra tröjan tätatr om kroppen, snappa åt mig kameran och tassa ut i kvällskylan på altanen och fotografera det vackra.

Kärlek

Maja

DIY - DET SKA VARA GULDÄGG FRÅN HAREN I ÅR

Ok, så vad har vi då...

Ett övefyllt förråd av gamla fådda påskägg i olika färgglada utföranden.

Men vad kan man göra med det tänkte mamman.

S P R A Y A

Wwwwieieieeie, min favoritsyssla al time.

Så fram med den där fabulösa bra färgen och ägna två dagar åt att spraya ute i garaget.

När färgen torkat sprayade jag dessutom ett lager transparant lack över dom.

Men det räcker ju inte med att göra barnens ägg guldiga och fina, lite knalliga rosa sidenband med stor rosett kan ju aldrig vara fel och ska man limma i tyg så rekomenderar jag verkligen detta spraylimmet ovan.

Japp, det luktar jättestarkt men fungerar.

Tada!

Detta blev resultatet...

Och så självklart några stora som bara ligger och pryder hemmet och ett jättestort i hallen redo ifall det skulle komma en massa påskkärringar.

Jag hoppas ni alla haft en fantastisk påsk.

Jag har tyvärr inga fina påskfoton på barnen att visa då detta var deras helg med sin pappa.

Kärlek

Maja

EFTERLÄNGTAT BESÖK HOS ELIN

                    

Det var ett efterlängtat besök hos Elin för att sätta i nya slingor och ta bort dom gamla få som otroligt nog satt kvar i håret.

120 långa fina mjuka i två olika bruna nyanser.

                    

Ok, det var ju inte ett helt smärtfritt besök, men så fullt av hjärta ändå.

Men mina gamla slingor hade fått sitta en aning för länge

(läs tre månader)

så det var en liten uns av dreadlooks och svinto i underhåret.

Tydligen (ironisk) var det där jätte svårt att få ut så det krävdes två "Elin" för att få bukt med det.

                   

Men sen, sen börjar ju det roliga.

Tvätt och klipp av det egna, och så bottenfärgningen och sen, när man suttit där en lång stund och druckit sin cappucino och verkligen på alla sätt man kan hållt sig ifrån att ringa eller skicka foton till Kärleken för att han skulle få bli överaskad så var det äntligen dags att sätta i dom 120 stycken nya slingorna.

                   

Voila.

60 cm långa böljande slingor att vårda och slänga sig med.

                          

Det tar några timmar men som varje gång så älskar jag det.

Det långa håret som jag kan vifta.

Kram

Maja

MAGISKT ÅTERBESÖK

Kärlek

Maja 

WILD FÖR DAGLIGA RUNDAN

Hittade av någon anledning till Modesto och blev direkt en aning småkär i Saint Tropez nya tränings-set så ja, efter att ha tindrat lite med ögonen mot mannen så klickades det hem.

För ni vet ju hur det är, likväl som kläderna gör mannen, gör kläderna träningsrundan en aning roligare om dom är så där snyggelusnygga.

Kram

Maja 

SNEAKPEAK

Mera kommer...

Kärlek

Maja

JAG VÄNJER MIG ALDRIG

Det blev måndag.

Den här måndagen.

Måndag och Lämningsdag.

Den där dagen jag bävar för då saknaden blir så stor, så stor att jag inte släpper fram den när barnen inte är här.

Hur det stora tomrummet griper tag i mig redan kvällen före när jag viker och packar kläder.

Ser till att läxor finns med och alla gosedjur som ska följa med deras andra hem.

Den där Saknden som är stor och övermäktig och skulle jag ge efter skulle den tumla mig omkull.

Så jag sitter där, den här måndagen, som så många måndagar förr, med barnen i famnen, i hallen i skolan.

Trycker dom nära, drar in deras doft, känner hur dom blir mjuka i famnen, deras händer i mina och jag viskar som ett mantra med munnen mjukt mot deras hjässor.

JagÄlskarEr

JagÄlskarErJagÄlskarErJagÄlskarEr

JagÄlskarEr

Och jag fortsätter orden inuti huvudet när jag lämnat och går mot bilen.

JagÄlskarEr

Måndagen, dagen jag aldrig vänjer mig vid.

Kärlek

Maja

ETT BREAK FRÅN VARDAGEN

Här, här i detta fantastiska hus njöt vi av tillsammans-tid, av barna-tid, av tu-man-hand-tid, av härliga luncher och underbara middagar och vin.

Av skratt, av samtal, av närhet, av lugn och ro och chansen att koppla bort allt, precis allt på hemmaplan.

Och välbehövligt var det kan jag lova.

Huset ligger granne med första liften, vilket var en enorm lyx.

Även om halva skaran av oss tillbringade första dagen i barnbacken med Fredrik som lärare, och med en ängels tålamod och pedagogik.

För våra två minsta barn, som aldrig stått på ett par skidor med fart i, som aldrig provat pjäxor, skulle nu swischa ner för backarna utan stavar och med fullkontroll.

Med facit i hand är jag så grymt imponerad att hjärtat svämmar över av stolthet för Julia.

Från noll till hundra på dag två.

Nerför, uppför liften, svänger, plogar, kontroll på stoppen och att bara se det där glittret i ögonen när hon åker neför samma backar som dom andra, våra större barn och våra bonuskusiner, det glittret är värt allt.

Alice behöver några dagar till, sen är hon också där, nu fann hon mest tryggheten i mig och Fredrik.

I selen, i våra stavar och i ängeln Clara som la flera timmar på att bara hjälpa mig med Alice, medan Linnea tog sig an Julia

Och vi har haft det underbart.

Sol, skidor, åkt och kört scooter, 

Vi har fått egentid med kvällsåkning medan barnen myst i huset med dom andra och vi kunnat slingra fingrar och nästipps-närhet i gondol och stollift.

(Även om jag fick en nära döden upplevelse i stolsliften första kvällen...eller jag trodde det...det blir ju så när man har höjdskräcken från Hell att tampas med och när man sitter där uppe, i kylan, och mörkret, och bara mannen man älksar intill, så blir man en aning skräckslagen för att ramla ner...)

....det tar på krafterna hos litet pyre....

Tada!

Våra barn...och två Teddybjörnar.

På väg hem.

Det var fantastiska dagar, som gav kärlek och närhet och ett break från tillvaron.

Som gav träningsvärk där man inte trodde man hade muskler, men som rensade hjärnan från en massa strul och där vi tillbringade hela dygnen i underställ. (kändes det som)

Det var 26 år sedan jag stod på skidor, Fredrik åker varje år och har drömmar om friåkning där det egentligen inte borde gå att åka, så nivåerna är olika, men jag stod på mina hyrda skidor och njöt.

Av friheten, av farten, av kontrollen, av känslan att det var vår första familjesemester med alla barnen och min första semester där jag inte var ensam vuxen med ansvar.

Att vi var två.

Och för första gången så var en semester verkligen semester.

Nästa tripp blir det bara vi två och snötäckta alper.

Kram

Maja

Ps, självklart hade även Fredrik och jag hjälm när vi åkte, även med barnen, Men inte i den platta backen första timmen..Om nu någon reagerade på det ;-)

Alla har hjälm.

Vore konstigt annars.

EOS, FLUFFIGA UNDERVERK

Tada!!

Nu har dom kommit!

De tre EOS lamporna.

Och jag går där och öppnar och känner på det mjuka fluffet som är alldeles dunigt mjukt och hade jag kunnat gå på det nypolerade golvet igår hade dom redan suttit uppe och skapat det mest magiska sken man kan tänka men nu fick jag hejda mig minsann.

Något jag inte är så bra på kan jag lova.

Hejda mig?

Hmmm....

Imorgon åker dom upp.

Alla tre på rad.

LÄngre än så kan jag faktiskt inte hålla mig.

Så-det-så

Kram

Maja